Påskfrustningar till er!

... från skärtorsdagskvällens stalltur.
 
Helt otroligt det här ljuset som dröjer kvar så länge på kvällarna! :)
Delvis tack vare den rena vita snön, antar jag.
Men förstås också på att dagarna blir längre nu.
 
Om man jämför med att en kväll gå omkring i gyttja och slask och kanske regn i halvsmutsigt mörker...
... och så får man ha ljuset med sig hela kvällen, och se hur himlen sakta färgas i olika otroliga nyanser medan solen går ner... och det ändå inte blir helt mörkt...
 
Hästarna har ju en stor del i det mysiga förstås :).
Det hörs ett frust här och ett frust där, och nånstans är det någon som skrapar i snön, tror det ska gå att hitta nåt grönt därunder :).
 
"Min" gamle travare hade ställt in sig på att springa den här gången. Han kom genast fram till grinden, motade bort den andre valacken och sa, nej, det är min tur idag! :)
Jag vet ju hur han kan vara sur och "vill inte", så det är så sött när han så tydligt visar, idag är det jag! :)
 
Min stallkompis hjälpte mig så det inte skulle bli bråk vid grinden.
Hon höll i den andre valacken medan jag helt lugnt öppnade grinden så "min" häst fick gå för egen maskin och i egen takt ut ur hagen. Och han gjorde det bestämt men lugnt, "nu är det jag"...
 
Vi gjorde inget märkvärdigt.
Jag kom på i sista sekund att jag skulle tömköra, men efter ett halvt varv med fnurror på tömmarna så bestämde jag snabbt att det här försöker jag inte idag. Jag bytte bort körsele och tömmar mot longerlinan i stället och så började vi gå runt på plan.
 
Jag utnyttjade några bommar till att ta åttvolter så där i misstag, jag vet ju att den gamle är styv och inte alls gillar olika böjningsövningar, men när vi enkelt bara gick runt bommarna och jag bara visade vägen framför mulen med handen, "höger" och "vänster", så gick han hur små volter som helst och inga kantigheter. 
 
Sen gick jag in mot mitten och visade att han får långlina om han vill springa.
Och efter lite funderingar så började han självmant trava när han "hittade spåret".
Och han travade och travade :).
Syntes att han var inställd på att få upp flåset :)!
 
Jag lät honom jobba ifred.
Sade några uppmuntrande ord emellan, men lät honom springa.
Fick ju chans att iaktta honom. Och blev så glad också när jag märkte att han inte verkade speciellt styv och kantig, som han ju ibland varit.
 
En gammal vacker häst som frustade, jobbade, frustade, i lugn värdig takt. I båda varven.
Sötnos! :)
 
Eftersom han faktiskt började flåsa, så gick vi sen i spåret en god stund och småpratade.
Sen lite avborstning, benkoll och sånt, och så tillbaka i hagen och till det goda höet som nu säkert smakade ännu bättre :).
 
Jo, till bilden, jag hade ju ingen påsklilja förstås, men om ni undrar vad de där tunna bruna strecken är nere till vänster i bild, så är det bara ett vårtecken: pälslossning på gång, och det betyder päls i munnen, i ögonen, i näsan och... på kameralinsen ;)!
 
Ha en skön fortsättning på påskhelgen! :)
 
Allmänt | | En kommentar |

En drömbild -


... vågar inte hoppas på nystart med ridandet...
... ett halvår sen jag satt i sadeln... kan jag?...
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Tömkörning för omväxlings skull...

Ett helt nytt kapitel har börjat.
Får bara hoppas att hästen trivs lika mycket med omväxlingen som jag.
 
Har ju sett tömkörning irl och på kurser och gått bredvid som assistent men aldrig gjort det själv.
(Räknar inte med den gången jag hälsade på en kompis som skulle ut och träna en travhäst och jag fick sitta på och på ett lugnt ställe också hålla i tömmarna.)
 
Som "assistent" hinner man ju förstås uppfatta en hel del, medan man går bredvid hästen som tömkörs och är beredd att ta i grimman/tränset vid behov eller håller i ett grimskaft.
När allt är nytt för hästen är det skäl att ta det väldigt lugnt och minimera risken att nåt otrevligt och oplanerat händer. Och medan man går där bredvid hinner man iaktta hästen, tömköraren och bilda sig en egen uppfattning om hur det borde göras.
 
Nu är ju "min" häst en gammal travare så körandet är nog inget nytt alls.
Och det är ju min lycka, annars hade jag nog inte heller vågat prova på egen hand.
Men det är i alla fall rätt många år sen tömkörningen gjorts på allvar, eller med kärra efter, så hästen behövde nog friska upp minnet lite.
 
Först var han väldigt fundersam eftersom jag också var rätt fumlig med tömmarna, jag fick söka en stund innan jag hittade ett bekvämt sätt att hålla dem och be-hålla dem i ordning under körandet.
 
Sen gällde det att hitta rätt position själv också och svänga sig i rätt riktning...
Där var jag nog extremt otydlig tror jag.
 
Jag har googlat en hel del nu och hittar lite fler saker som jag behöver tänka på nästa gång.
 
Jag höll inte på så länge.
Och så gick vi som vanligt emellanåt också, så att jag gick vid hans huvud/bog.
Efter bara en liten stund med tömkörningen så stod han plötsligt där och gäspade massor.
Jag blev helt överraskad, men han hade tydligen fått en del att fundera på, och upplevde väl att han lärt sig också :).
 
Så sött att se honom stå där och gäspa så där ohejdbart och himla med ögonen :).
 
På slutet fick vi till ett par steg just av den sorten jag hade önskat: lite böjning på rakt spår (nåt jag faktiskt försökte just då), och ett par steg i en slags skänkelvikning (som jag inte försökte men som jag tydligen gav helt uppenbara hjälper till :)! 
 
Jag ska trä tömmarna genom den övre ringen nästa gång och se om det blir tydligare och kanske bekvämare för hästen. Sen ska jag också, tror jag, testa med att använda vanliga tyglar som jag kan hålla i ovanför hans rygg så jag slipper de långa tömmarna en stund. Detta senare enligt en idé som jag fick när jag läste Bettinas blogg.
 
Sååå roligt att kunna göra nåt annat ännu med den gamle, när jag nu inte kan rida honom längre!
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp