julen och febern kom och gick...

... men hostan är kvar, och tröttheten i kroppen, och otränade muskler...
Det blir en nyårsutmaning att ta itu med den här sörjan.
Förunderligt att man kan bli så svag i kroppen på bara en veckas feber.
Sen tar det ju hur länge som helst att komma tillbaka!
 
Tur att vi har en del trappor i huset så jag får nån "träning" i alla fall.
Ute är det ju så halt också så nån rask promenad vill man inte ens testa.
Ja, jag vet, det finns skor med hockar, bra så.
Och jag vet, det är nog mera gnistan att få igång träningen som saknas.
Borde jag ta en tur till ridskolan idag så jag får nån vitaminspruta den vägen?
 
Här krävs visst hästkrafter :) för att få mig på benen igen...
Ha det gott! :)
 
Allmänt | | En kommentar |

Inte precis min stil...

... måste jag säga, det här med tomteluva, hmpfff...!
Men jag ska ha den på så länge matte är i stallet, men så fort hon stänger stallsdörren för natten så ska jag ändra på ett och annat.
Mössan ger jag åt katten att sova på i natt, grankvisten blir lämplig kvällsbit, och morötterna ska jag leka lite med en stund innan jag äter upp dem också.
 
Men jag måste erkänna att julbelysningen utanför stallet är rätt fin, sådär som stjärnor och glittrande snö. Precis lagom ljust, inte sådär starkt och konstigt så det bländar. Hon har nog rätt bra idéer i alla fall, matte, borde jag ge henne nåt i julklapp? Kanske en häftig terrängtur i morgon, hörde att det var planerat nåt sånt. Bara jag känner att det är bra underlag under hovarna så ska hon nog minsann få känna på friska vindar i ansiktet :)!
 
Hoppas jag får nåt trevligt till nyår också, eller brukar man inte få nåt då?
 
Allmänt | | En kommentar |

Menar du allvar...?

... en rosa glittrande borste åt mig?
Jag är ju faktiskt tjugo år eller så, skulle det inte passa bättre med något mera... hrrmm... vuxet?
 
Den äldre herremannen verkar varje gång lite skeptisk.
Men accepterar fakta och godkänner borsten, om än motvilligt.
Kliar sig själv på vänster framben. Lite snabbt och irriterat.
Som om han muttrade nåt för sig själv.
 
Vad sa du? frågar jag. Kliar det där? Ska jag?
Äh, nä, det var inget. Inget för dig att bry dig om... hmmpf...
 
Men jag hör nog honom muttra lite ännu när vi börjar skritta. Lite mjukare och positivare ton i alla fall, eftersom han älskar att jobba, och liksom vaknar upp när han får ta ut stegen ordentligt.
 
Hrmm, märkte du att jag har fått hovarna fixade nu, så nu känns det mycket stadigare att köra på i den här snön. Sa du att vi ska trava nu? Ska jag visa hur snabbt jag kan ta den där kurvan i mitt travar-trav? Inte? Vadå, lyssna? Vad menar du? Jaha, ja... okej då.
 
Men du, nu har vi skrittat och voltat och öppnat och skänkelviknat alltför länge, nu kan jag väl ändå få visa den där travkurvan jag har tänkt ut! Hallå, är du där? Ta tag i tyglarna ordentligt, var är du, har du somnat? Ska jag väcka dig ordentligt med min högsta travväxel? Eller...?
 
 
Allmänt | | En kommentar |
Upp