Om man hade en rosett...


... och diplom inom glas och ram på sin blommiga tapet...
... ett slags bevis på att man kan hantera hästar i alla situationer...
... då skulle rosetten nog vara väldigt mångfärgad, sprakande, tungt vägande...
... eller inte...
 
Hur som helst.
 
Höstens ridlektioner har vi inte ännu lyckats boka in, svårt att få ordning på nya rutiner, veta när man hinner.
Stress i samband med ridning och hästar är ju aldrig lyckat.
 
Var på en lördag-söndag-kurs med trevliga människor, fantastisk tränare, härliga hästar, vacker stallmiljö.
En superhelg trots ihärdigt regn. Sånt märker man inte mycket av om man har lämpliga kläder och får pyssla med hästar. :)
 
Det var dels övningar inne på köksgolvet, att hitta balans, komma överens med sin kropp, förstå vad som går och vad man kan träna på. Sen var det också lektioner till häst. Att bli medveten om vad man gör när man sitter där i sadeln, hur hästen reagerar på det, hur man kan göra annorlunda för att hästen ska må bättre, vad man kan jobba på för att förbättra kommunikationen.
 
Mindre dragkamp alltså. Med sin egen kropp. Med hästen. Bodyawareness.
 
Väldigt hälsosamt.
Positivt, trots att man ser sina begränsningar.
Positivt, trots att man inser att man gjort en hel del fel.
Positivt, för man kan alltid bättra sig.
 
Återstår att se om jag  lyckas använda en liten tråd av det jag fick höra på kursen
 
Allmänt | | 2 kommentarer |

Ska man sluta...?


... när man misslyckas?
... när allt man trott man vetat bara är som bortblåst...
... när man gör tvärtemot det man vill, menar, vet att är rätt...
... en "hästkarl" sa: är man arg ska man bara ge hästen mat och vatten och lämna den ifred, ilska och häst passar inte ihop...
 
... det skulle vara enklast att sluta helt...
... eller enkelt skulle det inte vara, men snällare...?
... behöver en mule som buffar mig i rätt riktning...
 
... får säga som en tjej skrivit på fb angående familj och relationer: det är en komplicerad sak...
... det här med hästkommunikation...
 
Allmänt | | 2 kommentarer |
Upp