Hjärtligt varmt i 20 graders köld...


... med två hästar att jobba med.
Blev verkligen förvånad när jag genomvarm och med svettiga handskar gick med hästen och stallägaren som kommit ut till ridplan en sväng råkade nämna hur kallt mätaren visade...
 
Jag hade jobbat med den äldre hästkompisen, från marken.
(Han kom fram genast från början och visade att han ville på promenad idag, ingen ny höbal att vakta idag! som jag berättade i förra inlägget.)
Vi hade gjort lite tempoväxlingar, travat korta stumpar för att få omväxling i den annars lugna promenaden.
Eftersom det så länge varit så kallt ville jag inte försöka tvinga den "gamles" leder till nåt som han inte självmant vill göra.
Visst hörde jag att alla hästarna ibland fått nåt värre infall och rusat runt i hagen men det är en annan sak.
Som sagt, promenad på ridplanen och korta spurtar.
 
Ja, det var ju närmast jag som spurtade, flåsade och flängde en sida eller två, medan hästen i rätt lugn takt travade makligt efter mig...
 
Men varmt fick jag, och lite uppmjukning blev det väl ändå för den gamle.
 
Sen stod den yngre så lägligt till när jag förde den gamle tillbaka till hagen.
Jag frågade om han ville komma en sväng med mig :).
Och han protesterade inte.
Så det blev att fortsätta där vi slutade senast, att försiktigt bekanta sig med varann och se vad vi kan hitta på.
 
Väldigt trevligt.
Båda är trevliga, men oj så olika :)!
 
Jag får tänka efter ordentligt så jag inte förhastar mig med nåt när jag jobbar med den yngre.
Att jag inte flamsar nåt onödigt, eller skrämmer upp med nåt snabbt svischande grimskaft i stället för spö.
Att jag är tydlig och berömmer när han gör rätt.
Och att jag inte tjatar alltför mycket... :).
 
Vad vore livet utan hästar?
Säkert möjligt det också, om man inte hade chans till hästkontakt, men nog skulle jag sakna det!
Ha det gott i den begynnande våren!
Visst kan man säga så när mätaren ännu en natt sjunker en bra bit under 20 minusgrader... :).
 
Allmänt | | En kommentar |

Nej, jag har inte tid idag, vi har fått en ny höbal...


... sa han, och låtsades alldeles väldigt upptagen med att äta.
Och dessutom måste jag se till att de här andra håller sig igång, du vet hästar går ju runt medan de äter sådär i sitt naturliga tillstånd, det har du väl läst, så jag ser till att de här yngre inte blir stående hela tiden, ett litet nafs eller lyfta en bakhov räcker för att de ska ta några steg innan nästa tugga...
 
Jovisst, det har jag läst, och det där förstår jag.
Och lite annat också...
 
---
 
Jag märker nu att nästan en tredjedel av bilden är tom, där till höger är bara snö, där stod jag, men jag glömde rita dit mig.
Det behövs säkert inte, ni har ju sett mig så många gånger.
Jag hade inga märkeskläder på mig idag heller så dagens outfit var inget att sätta på bild.
Ja, förutom mina nygamla vinterridbyxor förstås. Secondhand. Jättevarma och sköna.
Tack vare dem kunde jag stå där i minus 10 grader och pinande snålblåst och prata med "min" häst.
 
Ja, snålblåsten ritade jag inte heller, märker jag.
Det snöade pyttelite men blåste rejäla vindpustar som gjorde min nacke ännu stelare än förr.
Men det är finare med "sakta faller snö" så det fick bli så på bilden...
 
---
 
Så han ville inte komma.
Jag brukar ju heller aldrig ge godis eller locka på så sätt, och som sagt, ny höbal står rätt högt i kurs när det gäller att överleva nordens tuffa vinternätter...
Men en annan i flocken kom fram till mig för att hälsa.
Mer än tio år yngre.
Så vi gjorde slag i saken och bekantade oss med varann lite närmare.
Närmare bestämt rykt och hovkratsning och småprat och så en enklare tur på ridplan.
Markarbete. Från marken alltså, inte uppsuttet.
Måste ju lära känna varann lite först.
 
Och hur intressant var inte det!
Så nyfiken på omvärlden! Och så fundersam över vad jag menade.
Vad ska jag göra? Hur då? Varför inte?
Men vad håller de andra hästarna på med?
Varför ska jag inte bry mig om det just nu?
Varför ska jag lyssna på dig? Vad säger du då?
En frågvis fyraåring (nä, han är nog några år äldre än så, men snacket var i den stilen)... :)!
 
Det var så stor skillnad jämfört med den gamle som jag jobbat med tidigare.
Han som vet och kan allt, bara nån frågar och begär så han förstår vad som menas.
 
Han stod och såg rätt konfunderad ut när jag gick omkring och småpratade med den yngre vid hand.
Jag fick dåligt samvete för att inte försökt fånga in honom.
 
Därför stod jag rätt länge och pratade med honom där vid höbalen sen.
Och han lyssnade faktiskt, det såg jag.
Han hade tid att låta bli att äta en lång stund.
Jag ställde mig lite närmare så han skulle förstå att jag pratade bara med honom, ingen annan.
Han såg och lyssnade.
Vet inte om jag fick honom att förstå.
Men det kändes i alla fall lite bättre för mig.
Att ha fått en pratstund.
 
Fåse hur det blir nästa gång...
Suck, jag vill ju inte välja en yngre framom en äldre.
Jag vill ju jobba med båda! Ju!
 
Ha det bra hörni, i vinterkylan, det är snart vår! :)
 
Allmänt | | En kommentar |

Står han där och väntar på besök...?


... eller är det bara skönt att få vara ifred så länge?
Jag menar, betyder det nåt att jag hälsar på?
Hur vet man det?
I morgon blir det stall efter nästan två veckors paus.
Fåse hur det blir.
Om jag inte förfryser mig innan jag kommer mig dit.
Minus 25 grader i morse, så det blir nog ingen tidig morgon i morgon, måste vänta tills solen hunnit över trädtopparna och sprider lite av sin värme.
För värme finns det i solen redan!
Det har droppat från taket på en sida fast det är minus 10 grader på andra sidan.
Och nu kryper mätaren ner mot minus 20.
 
Minns jag ens vad en häst är?
Hur gör man för att ta kontakt?
 
Jag är halvt desperat.
Återkommer när jag blivit mer normal igen :).
 
Ha det gott!
 
Allmänt | | En kommentar |
Upp