Dramatiska effekter en helt vanlig onsdagkväll...

... när det blåste kall snö i ansiktet och den andra hästen med ryttare stod precis mittför strålkastaren, så att  ekipaget såg ut som en enda mörkgrå staty omgiven av starkt ljus...
Första tanken när vi kom ut ur stallet och jag kände snålblåsten och snökristallerna i ansiktet var: det här klarar jag inte av många minuter, fy va kallt!
Men ca en timme senare var jag helt genomvarm och tyckte inte alls att det blåste kallt, det var bara friskt, och kinderna var röda och till och med tårna var genomvarma :).
 
Berodde det månne på hästen?
Duktig häst och trevlig kväll.
Sen var det ju inte så trevligt att putsa isskorpan från bilrutorna, men det är en helt annan sak.
 
Ha det gott i vintervädret!
 
Ps. Jag vet att proportionerna är helt uppåt skogen på bilden, ekipaget ser ut som en för stor ryttare på en liten kalv, men jag ritar hellre än bra, och ni förstår väl nog ändå vad jag menar :). Ds.
 
Allmänt | | En kommentar |

Hästen gäspar inte med mat under mulen...

 ...  tror jag, efter att ha tänkt igenom söndagens stalltur och hästens beteende.
 
Det blev en stalltur i dagsljus.
Fast ljus och ljus, det var dimma, och skogen nedanför åkern där vi "tränade" syntes i olika grå nyanser.
Likaså det ekipage som travade runt på volter och "runt spåret".
Den svarta hästen och ryttarens röda jacka var rätt så gråa när de rörde sig längst bort på åkern.
Men eftersom jag gillar dimma, förutom i trafiken, så blev det nog bara stämningsfullt med de gråa slöjorna...
 
Det var på åkern det skulle finnas bästa underlaget för ordentlig träning.
Men eftersom jag inte ridit nu på en tid och inte kände mig riktigt säker och också tvivlade på att jag skulle ha kommit upp i sadeln mitt på åkern där det inte fanns den minsta sten eller stubbe att kliva upp på, så fortsatte jag med träning från marken.
 
Det blev rejäl träning för mig.
Ett snötäcke hade ju lagt sig över åkern, men här och där syntes fjolårsgräset i tuvor.
Under det färska mjukare snötäcket fanns här och där gammal snö som frusit till hård snöskorpa och ställde till problem för mig.
För hästen verkade det inte vara nåt problem, men jag halkade hit och dit, och ibland höll skaren nästan och för det mesta sjönk jag ner, halvt.
Efter några varv var jag nog beredd att ge upp, men jag skulle ju vara där som sällskap åt det andra ekipaget, och jag ville ju nog vara där med "min" häst, så mitt i allt märkte jag att jag kommit in i "andra andningen".
Det var först när det andra ekipaget avslutade och ryttaren ojade sig över hur tungt det var att gå som jag kände efter, nä, nu orkar jag inte ett steg till...
 
Men det blev riktigt trevlig träning.
Jag gick till och med baklänges framför hästen och fick honom att gå i böjning i båda varven. Eller ett slags skänkelvikning. Jag hade ju inget spö, men jag pekade med fingret mot hans bakdel så att jag fick honom att flytta sig med bakbenet mer under tyngdpunkten, under magen.
Riktigt roligt att se att det funkade!
 
Men, som sagt, med fjolårsgräs under mulen gav han sig inte tid att gäspa och slappna av på det sättet.
Han sänkte mulen till närmaste grästuva i stället.
Och det var väl nog lite mitt fel också.
Jag har ju aldrig godis med, eller morötter, eller annat ätbart.
Det där att träna genom att ge godbitar har jag aldrig testat på det sättet.
Men eftersom han var väldigt intresserad av gräset så utnyttjade jag det.
Jag kunde själv se efter vilken grästuva som såg finast ut, inte nedtrampad på nåt sätt, och så på vägen dit hade jag hästen att jobba lite extra, ta några steg i öppna, lite skänkelvikning, eller annat.
 
Och var det så att han ryckte åt sig utrymme att äta utan att jag tänkt det så kunde jag ha honom att backa i stället lite extra mycket (jag vet att han avskyr det).
Men för det mesta förstod han att inte dra i grimskaftet för att få äta.
Jag kunde ha skaftet liggande löst i handen, men så att jag genast kände om han försökte nåt, och bara med att aningen höja handen så förstod han att inte dra ner huvudet.
Men så visste han också att jag mitt i allt tog sikte på en tuva och gav honom långt grimskaft så han själv fick välja en tugga om han ville.
 
Riktigt roligt att testa lydnaden så där och timmen vi höll på kändes inte på något sätt lång.
 
Sen är det en annan sak att mina stallsskor tydligen har gett upp. De håller inte kölden ute längre och i snön på åkern märkte jag att de inte håller snösörja borta heller. Det sipprade mellan tårna när jag ledde hästen tillbaka till stallet. Det är ett par dagar sen och de är fortfarande våta inuti.
 
Var det nån som sa att våren är på gång?
Ha det gott! :)
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Dansa ziczac med hästen...


... men det fick jag inte med på bild :)...
Otroligt svårt att rita sånt... när paint dessutom mest strular osv.
Men sak samma, i verkligheten var det ziczac.
 
Fast det kan ju hända att det såg ännu mer komiskt ut i verkligheten. Jag höll på att snubbla flera gånger :). Men det gjorde inte hästen. Och jag såg inte om han log där bakom min rygg.
Förresten ser han nästan ut som ett föl på bilden, trots sina 20+ år :). Sötnosen!
 
Det andra ekipaget syns också. Och om ni undrar vad de blå prickarna är runt ryttarens huvud så är det svettdroppar. :)
Hon såg nämligen att jag ritade en bild från måndagens stalltur och sa att hon ville vara med och då skulle det synas att det blev svettigt. :)
 
Det blir ju så när man har på sig samma mängd kläder i plus 5 grader som i minus 15 grader... Snacka om att klä sig efter väder...
 
Det var riktigt bra underlag på ridplanen igår. Men man anade vilken isgata det skulle bli till, och det har ju varit så förr. Men just då kunde vi njuta av bra "fäste".
 
Fåse vad det blir nästa gång. Om vi lyckas ta oss dit under de ljusa timmarna på dagen så kan vi kanske ta en tur på åkern bredvid stallet. Där har det inte varit just alls snö så mitt i allt går det bra att rida där... fåse.
 
Hur som helst, ha det gott!
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp