Man tager vad man haver...


... och utnyttjar omständigheterna :)!
 
Okej, det var inget ridbart underlag igår heller. Tråkigt men väntat.
Jag borstade den gamle herremannen och gick för att söka ett ställe där vi kunde gå utan att hela tiden vara rädd att halka, han var ju barfota.
 
Ridplanen såg väldigt slät och fin ut, men var helt orörd, ingen häst hade vågat gå där sedan rimfrosten täckte in isbanan så vackert.
Så jag gick först ut i hagen utanför staketet där vi gått senast. Men vi gick inte många steg förrän hästen stannade och jag fick för min inre syn en bild av Bambi på hal is. Inte bra.
Jag sökte mig/oss ut till dikeskanterna runt åkern, där hade snön varit mjukare senast och blandat med grästorvor så där hade hästen faktiskt tagit ut stegen lite ordentligare, helt klart nöjd med det.
Men jag märkte väldigt snabbt att de senaste dagarnas väder hade förstört det stället också.
 
Så då gick vi tillbaka till ridplanen där det andra ekipaget gick, den hästen hade vinterskor på så det såg ut att gå bra.
 
Först var hästen väldigt motspänstig, nosade i backen och sa "här har flera veckor varit endast klingande hal is, aldrig att jag sätter min hov där!". Lite som det ser ut på bilden, bakåtsträvande protesthäst.
 
Men jag släpade mina fötter i rimfrostytan, som för att hästen skulle höra hur sträv ytan var, och så längde jag på grimskaftet än mer, så hästen fick nosa, och inte alls skulle känna sig tvingad.
Småningom slappnade han av och kom efter mig.
Och till sist gick han rätt så avslappnat, inte i hans vanliga extremskritt då jag nästan får småspringa, men i en rätt framåt skritt i alla fall. Men jag överlade med mig själv att inte ha honom att göra små böjningar och "klockan" och sånt som jag brukade ha från marken, för han reagerar så våldsamt på minsta lilla antydan och tar jättekliv åt sidan, så då kunde han nog halka i alla fall, fast det var rätt bra underlag.
 
Men vi gjorde en liten stel åtta runt två bajshögar några gånger, och eftersom han sen mot slutet gjorde en egen hög på lämpligt ställe så det blev en port, så då blev det några gånger halt i den porten och några ryggningssteg. Han får ju skylla sig själv då han fixar uppgiftsbanan åt sig :)!
 
Sist och slutligen gick det rätt så bra. Han stannade till mot slutet och gäspade otroligt mycket och många gånger, säkert en hel del spänningar som släppte när han äntligen kunde gå någotsånär avslappnat.
Men oj, vad vi båda längtar efter att få sträcka ut i vägvinnande skritt, och trav, på ett ordentligt underlag!
 
Måste bara vara försiktig nu så det inte blir sträckningar eller stukningar när man är otränad... ja, jag pratar mest om mig själv, fast det ju nog gäller hästen också...
 
Ha det gott! :)
 
Allmänt | | Kommentera |

Hallå, ni som kan det här med ergonomi...!


... hur är det mer ergonomiskt att hålla i grimskaftet när man leder hästen?
Är det bättre att hålla så som jag ritat på bilden, eller att hålla handen andra vägen så att grimskaftet liksom ligger i handen?
 
Jag har då och då haft väldigt sjuk högerarm, speciellt när jag ryktat lite extra mycket, eller gjort nåt annat...
Nån muskel har blivit på nåt sätt inflammerad så det bränner till då och då.
 
Det har ju blivit enbart markarbete nu när det varit så väldigt mycket isbana överallt och senast när jag gick med hästen märkte jag att jag plötsligt ändrade ställning och det kändes sååå mycket bättre!
 
Jag hade gått en stund med grimskaftet vilande i handen, ibland höll jag handen snett bakom mig, ibland snett framför hästen, beroende på vad jag ville att han skulle göra. Och det är klart att jag spände armen fast jag försökte vara avslappnad. Och har man ingen styrka alls i armarna så blir det som det blir.
 
Men så kom jag mitt i allt att tänka på Sven Forsströms böcker som jag läst och tankar just kring hur det är bäst att hålla i. Och så svängde jag handen så att jag höll den som på bilden. Och vilken lättnad i armen! Hmmm...
 
Ärligt talat, och här skyller jag på åldern..., så minns jag inte vad Svens åsikt var.
Och naturligtvis beror det en del på vad man gör, och hurudan kontakt man vill ha.
Men jag undrar om en ergoterapeut eller vad det heter skulle kunna säga vilket sätt som är snällast för armen?
Tills jag vet bättre är det säkert bäst att variera så mycket som möjligt.
Eftersom det är de statiska ställningarna, spänningarna som gör att man får problem.
 
Så stäng datorn, upp och hoppa, gå raskt uppför trapporna till andra våningen, eller ta ett varv runt huset...
Men akta för allt det ishala som finns där ute just nu...
 
Och sträck dig upp mot stjärnorna och plocka ner lite... sväng med armarna... osv...
 
Over and out... :).
 
 
Allmänt | | Kommentera |

När hästen gäspar blir fantomen fundersam...


... lyder ett gammalt djungelordspråk...
Eller hur man nu ska säga :).
 
Men underligt är det egentligen att se på.
Är det nåt hotfullt och farligt?
Borde man slå ifrån sig?
Eller försöker han bara vara lite spexig...
Men måste han grina så, och vrida och vända på läpparna...
Det ser ju inte precis vackert ut, eller stiligt, eller nåt positivt alls...
... om man inte räknar med hur det sprider sig en avslappnad stämning runtom...
... lite så det rycker i ens egna mungipor, ska man skratta eller gäspa...?
 
Det blev en likadan promenad idag på åkern bredvid ridplanen.
Väderprognosen hotade med storm och regn, men än hade det inte börjat på allvar.
Så det blev likadana övningar igen.
Men den här dagen var den gamle herremannen till och från okoncentrerad.
Det berodde på att vi hade sällskap av en tredje, lös springande, häst.
Hon försökte först följa med riktigt nära och störa våra övningar (eller ville vara med).
Men eftersom det kunde bli lite osäkert med två hästar så nära varann och nära mig i halvmörker så viftade jag med grimskaftsänden när den fria hästen kom för nära, och hon förstod genast att hålla sig på avstånd.
 
Men det fina glimrande trädet som jag försökte få på bild i senaste inlägg såg bara mörkt och hotfullt ut idag.
Ingen fin rimfrost, helt mörkt mot mörk himmel, så man såg det nästan inte alls...
 
Så det var dagens hästdos.
Inte mycket men livsviktig varenda minut!
Sötnosar!
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp