Bloggpaus...?

... hur blev det så mitt i sommaren med förmodad semester och ridkurs och extra ridlektioner och...?
 
Inspirationen är det inget fel på.
Det skulle finnas mycket att skriva om.
Allt sedan centrerad ridning -kursen i mitten av juni, genom alla stalldagar, oftast ca 3 dagar i veckan, och så dessutom ett par veckor med två ridlektioner på ridskola förutom de ordinarie stalldagarna, och så den där ena ridlektionen på en helt ny ridskola med helt främmande hästar...
 
Hur mycket som helst att berätta, fundera kring och tänka plus och minus om.
 
Men på nåt sätt går det inte.
Ända sedan den där kursen i mitten av juni har jag inte kunnat ha på skvalmusik i bilen när jag kört till och från jobbet.
Det går inte.
Det är för tomt. För skvaligt. Jämfört med det jag fått vara med om. Det som lärt mig mer om hästar, om hästhantering, om hästmotionering, om... mig själv också...
 
Så det går inte att lyssna på skvalmusik. Ett par minuter nyheter, kanske, men sen stänger jag av.
Och bloggen går inte heller.
Jag har inte orden. Än.
 
Jag bara försöker ha så ledigt som möjligt, leva här och nu, fast jag vet att man bör tänka och planera för framtiden...
Men just det här, med hästar, med må-bra-i-stallet, det är att investera i sig själv, och samtidigt i dem man har runtomkring sig.
För om man mår bra så orkar man bättre. Man hittar kanske bättre lösningar på problem. Och jag inbillar mig, att om man kan vara ärlig mot sig själv i hästkontakten, så hittar man sitt rättare jag också, och lär sig att hantera det lite bättre.
Åtminstone hoppas jag det.
 
Så jag låter sommarens hästäventyr mogna i mitt inre. Det kommer nog text småningom. Och bilder troligen också.
Måste bara låta pusselbitarna falla på plats.
 
Ha det så bra, hörni, och hoppas ni hittar pusselbitarna ni söker! :)
 
Allmänt | | En kommentar |

Vi hade i alla fall rätt bra tur med vädret... :)

... när vi var till stallet senast.
Det började regna när vi hämtade hästarna ur hagen.
Och det regnade ordentligt när vi borstade dem. Sånt där som ser ut som harmlöst damm men som är väldigt "genomblötande" när man väl står där mitt i det.
Men sen när vi var redo att sätta oss i sadeln så var regnet helt borta!
Nåja, vi kände väl av några droppar. Just av det där "harmlösa dammet", sådär så man inte vet om det regnar eller inte.
Men sen när vi var klara och höll på att skritta av, då började det igen, riktigt ordentligt.
Och när vi sen mockade bort skiten som samlats på ridplanen/hagen under dagen så var det också rätt blött.
En av oss brukar mocka först, medan den andra skriver i "dagboken", och så blir det ombytta roller efter en stund.
Och det brukar vara rätt skönt att sitta på en brunn lite på sidan av ridplanen i kvällssolen och skriva, så ser man ju hästarna samtidigt också när de betar eller äter sitt hö.
Men det ville man inte göra i det här regnet.
 
Hur som helst, vi hann rida i uppehållsväder, och sadlarna blev inte blöta, och sånt är alltid positivt!
 
Sådär annars var det väl en helt trevlig tur vid stallet. Som vanligt. Trevliga hästar. Bra att röra på sig lite. Trevligt att höra hästarna frusta och må bra efter utfört verk.
 
Jag har mycket att lära mig.
Både när det gäller att rida. Att sitta ner. Att lätta. Att vara "grounded".
Och att rita hästar :)!
 
Ha det gott!
 
Allmänt | | Kommentera |

Jo, jag var ju på kurs för... oj, redan tre veckor sen!

 

... och sen har allt bara rullat på med en massa, både jobb och semester och...
Därför (för att jag haft semester!?) har jag inte hunnit med att skriva här...
 
Nej, det stämmer inte. Jag skulle ha hunnit.
Men efter kursen borde jag ha tagit mig tid att tänka igenom det jag hört, känt och förstått under kursdagarna.
Det skulle ha varit lämpligt med en "inte-behöva-tänka"-sticksöm i handen och så bara sitta och gå igenom i tankarna vad som hände.
Nu har jag ännu inte riktigt hunnit ta in det. Och minnet börjar svika.
Även om jag har både foton och videon som minneshjälp.
 
Hur kände jag då när det kändes bra?
Vad sa instruktören då när jag hade problem med högra sidan/höften/fötterna?
Hur tänkte jag, vad vill jag minnas?
 
Hon placerade mina fötter mycket längre in i stigbyglarna, kändes det som, svårt att tro att det skulle vara rätt så.
Jag skulle sitta mycket mera bakåt, nästan halvligga, kändes det som.
Bilderna och videorna sa nåt helt annat: jag satt ju inte ens bakåtlutad!
 
Nåt speciellt hände första dagen, tydligen.
När jag satte mig i bilen och skulle köra hem.
Även om jag suttit på hästryggen bara ca en timme så hade min rygg lärt sig nåt nytt: den sa att bilsätet var vinklat för långt framåt! Så det första jag gjorde innan jag startade bilen var att sänka ryggstödet ett knäpp bakåt. Det kändes mera naturligt då.
 
En annan sak som jag märkte under den ynka timmen i sadeln: 
I slutet av lektionen började jag bli lite mörbultad i mina höfter, fallskadan och kontorsjobbet brukar ge sig tillkänna på det sättet. Jag är så van.
Då skulle vi ännu ta en sista finjustering av sitsen, ännu mer centrerad och "grounded" och jag koncentrerade mig på att följa med i hästens rörelser med min protesterande kropp.
Då plötsligt, ett par minuter, kände jag hur jag hittade rätt rytm med hästens, och plötsligt var det inte jag som försökte följa hästen (=mina ben och höfter blev trötta och sjuka) utan det var hästen som förflyttade mina ben och höfter i sin rytm (=jag kände inte det minsta sjukt eller värk eller trötthet!).
Allt stämde!
Är det möjligt att hitta ett sånt här samarbete så kan jag fortsätta rida!
 
Och nu när jag tog fram den här gamla bilden jag ritat så ser jag hur spänd den här sitsen egentligen är.
Jag skulle ändra på en hel del för att få den avslappnad, följsam, "grounded"...
Kanske jag har lärt mig nåt i alla fall! :)
 
Ha det gott!
 
Allmänt | | En kommentar |
Upp