Månskensritt...

... eller ja, nästan, eller jo, visst...
Månen sken, någon minusgrad, och ett ridpass på ridplan blev det.
Hästen på bilden stod i hagen bredvid, jag hade ju nallebjörnen som jag haft den senaste tiden...
 
Vackert, fruset, men med mina några lager kläder var det precis lagom.
Eftersom jag fick kämpa lite också för att få nallebjörnen att förstå vad jag menade.
 
Det var inte det bästa ridpasset.
Mitt humör tog slut flera gånger och jag märkte att jag måste släppa tyglarna, stigbyglarna, egen viljan, kämpandet och börja om, gång på gång på gång.
 
För det är ju ingen vits att hålla på att pressa fram nåt som hästen protesterar mot.
Även om han skulle må bra av att göra de där rörelserna just som jag tänkt, så kanske det är bra att inte bli osams ändå. Det är mer nytta med motionen om man är på bra humör.
Tänkte jag, gång på gång.
Och det som var så fantastisk var att hästen, trots sitt tonårstrots och gruffande, var med på att börja om igen från noll.
Okej vi glömmer oenigheterna och så tar vi en skritt ut tilll höger här och fortsätter med en travstump, visst?
 
Okej.
 
Men jag är ju inte nöjd med mig själv.
Jag borde inte ha blivit så otålig.
Men "av personliga orsaker" hade jag sämre tålamod igår.
Och man lär sig av sina misstag.
 
Ett plus är att jag lyckades hejda min otålighet gång på gång och nolla allt.
 
Nallebjörnen är ju sist och slutligen så bra! :)
 
Måste hitta på en ny strategi till nästa gång.
Och då har jag ett annat humör (ja,vilket är det då...).
Och då har han ett helt annat humör (ja, vilket är det då...).
 
En utmaning varje gång.
 
Och så den där sista sekunden, när man fört honom ut till hagen, och man vet att han helst vill gå till höresterna där borta i hörnet, och man knäpper loss grimskaftet, och säger tack för idag, du är så bra så. Och så andas man lugnt och försiktigt så han inte ska få bråttom, och så står han där på stället och säger liksom ur mungipan: Jo, jag vet att du har knäppt loss grimskaftet, och jag kunde rusa iväg med ett knyck, men jag orkar inte riktigt det, och så vet jag att du vill jag ska stå här en liten stund till bara för att.
Men nu går jag långsamt iväg, heeejdååå... :).
 
Jo, jag fantiserar, men den där sista sekunden.
Jag har tydligt visat de andra hästarna att de inte får störa, speciellt som nallebjörnen inte är högst i rang,
han ska inte behöva springa undan dem eller ge tillbaka medan jag är där.
Kanske inte ridpasset var så dåligt i alla fall då han inte sliter sig ur mina händer...
 
Men jo, ny utmaning nästa gång...
Ha det gott i vinterknastret! :)
 
Allmänt | balans, kommunikation, travare, unghäst | |
Upp