Ny strålkastare över hästhagen...

 
 ... sa jag och gladde mig över att inte behöva hämta hästen i mörkret...
Eftersom hagen var rätt stor och det var rätt mörkt speciellt längst bort där en tät skog kantade hagen, så hade jag vid förra stallpasset inte alls njutit av att med en halvdålig pannlampa söka var jag kunde hitta "min" häst.
Som tur hade de sin höbal rätt nära ridplanen och just då råkade de stå runt den så då var det bara att söka efter den mörka häst som hade en liten vit fläck i pannan... jag fick lyfta luggen för att vara säker...
 
Men nu skulle det där problemet vara undanstökat om de hade bra belysning...
Så slår det mig i samma ögonblick hur löjligt det där lät.
Det var ju månen som var lite större än vanligt och råkade titta fram precis bakom skogsbrynet i bortersta hörnet av hagen... medan den lilla (riktiga) strålkastaren lyste i andra änden, just vid ridplanshörnet.
 
Nåja, månen var helt bra. Jag såg faktiskt mycket bättre den här gången.
Dessutom kom hästarna närmare när vi började pyssla med mockningen.
 
Imorgon är det i alla fall ljust när vi ska till stallet.
Så pannlampan behövs bara eventuellt när jag ska kratsa hovarna, för att se riktigt bra.
Härligt med det här krispiga vädret.
Bildens hage är nog vit av rimfrostkristaller nu, men hittills har den nog varit så där gammaltgräs-gulgrön.
 
Måste minnas att vara koncentrerad i morgon, och ändå slappna av och ha roligt med hästen.
Det där med att vara spänstig men inte spänd.
Stor skillnad för hästen, liten nyans att minnas.
 
Sen får det bli som det blir. Måste ta det lite enkelt, inte kräva så mycket att jag blir för seriös och det blir hårt.
Nallebjörnen förtjänar ett trevligt ridpass :).
 
Ha det gott i novemberkrispet! :)
 
Allmänt | glömmaförenstund, travare | |
#1 - - Bettinas islandshäst:

Spänstig men inte spänd. Det är ju jättebra förklarat. Och som jag njutit av den där stora strålkastaren nu när jag måste rida kvällstid.

Svar: Ja, den bländar inte i ögonen som andra strålkastare :)!
Mymind

Upp