En fluga på kameralinsen...


... är det, ifall nån undrar vad som flyger i luften uppe till höger :).
 
Det var helt klart en sån där fantastisk kväll när man kände vårvärme i luften.
Fåglarna kvittrade och förde oväsen runtom. Svalorna hade hittat till en boplats i stallet (eller där hästarna kunde gå in och ut som de ville) och på åkern utanför hördes spoven ropa ut sin egen boplats. Tranorna ropade högljutt, men som vanligt var det svårt att lokalisera varifrån ljudet kom...
 
Perfekt för en avslappnad stund med hästarna på ridbanan.
Helt toppen...
Mera sådant! Och inte det här sura småregnandet som det är nu...
Nä, det behövs nog det också, det dammade nästan när vi red, och det är aldrig trevligt, speciellt för hästarna som ska jobba...
 
Det får duga! :)
Ha det bra!
 
Allmänt | | Kommentera |

Aldrig varit med om markarbete förr...


... är det nåt speciellt man behöver tänka på då, annat än enormt mycket tålamod, och "sakta i backarna"?
 
Det här kom jag att tänka på när jag kravlade mig ner från hästryggen på ridskolan lite innan "lektionen" var slut och tänkte göra lite böjningar med hästen från marken också.
Hästen var väldigt styv i ena varvet men jag tyckte jag hade jobbat så mycket med henne från ryggen redan och hon började lite protestera mot mina hjälper så jag tänkte lura henne till lite mjukgörande jobb på annat sätt.
 
Men jag märkte för det första att hon inte alls tycktes förstå det där att hon ska måsta göra nåt när jag gick bredvid (eller framför), det är väl meningen jag ska få gå och slänga som jag vill då? tycktes hon säga förnärmat. Lektionen är väl slut, va?
 
Visst fick jag henne till lite böjningar.
Framför allt när jag tog slalom runt studshinderstöden, flera på rad då, så det blev lite agilityslalom. Det kunde hon hur mjukt som helst, utan min hjälp.
Men annars var hon styv...
 
Jag hade som sagt jobbat en hel del redan i hennes "svårare" varv så jag iddes inte bråka mycket, men eftersom hennes jobbigare varv var till höger, så ledde jag henne ganska mycket från höger sida och på en volt, och eftersom det blev helt naturligt att "böja sig runt mig" då så tyckte jag hon såg mera avslappnad ut så, även om hon såg lite förundrad ut.
 
Sen försökte jag med att gå baklänges framför henne också för att lite kunna hålla koll på hennes bakben, hur hon använder dem, men det var nog nåt väldigt konstigt tyckte hon...
 
Så jag undrar lite om man borde tänka på nåt speciellt om inte hästen nån gång gjort det förr, eller om det bara är att ha tålamod, lirka fram det rätta, vänja henne vid att ha nån som ger henne order från sidan eller framifrån... Nu vet jag ju inte alls med den här hästen vad hon har gjort innan hon kom till ridskolan, men det märktes i alla fall att om hon nån gång markarbetats med så var det nog vääääldigt länge sen.
 
Trevlig tjej i alla fall :).
Och solen sken ibland riktigt vårvarmt!
Så varmt tydligen att jag efteråt, när jag träffade en "hästmamma" som jag inte sett på länge, tänkte fråga henne hur sommaren har varit! :D!
Hon fick sig ett hjärtligt skratt när hon hörde det...
Jag är nog lite borta från världen och vardagen när jag sysslar med hästar, helt klart :).
Ha det bra!
 
(Och jo, bilden säger nog inget egentligen, men man ska väl ha en bild i inlägget, och jag hade ingen passande bild från förr så fick svirra ihop en sådär mitt i allt... Hästen ser nog mer ut som att hon söker en plats att rulla sig på! :) Kanske det hade varit skönare än mina böjningshjälper!)
 
Allmänt | | Kommentera |

En gammal bekant men länge sen sist...

I still have horses in my mind :) every day...
... men det har varit mycket annat, och det är inte roligt att skriva om man inte har ett visst mått av tid.
 
Jag kunde också skriva: hej, hinner inte skriva mer nu men lovar att uppdatera bloggen med ett rivigt inlägg senare idag. Och sen skulle jag ändå inte göra det utan det skulle gå en och en halv vecka till nästa uppdatering.
 
Men igår blev det alltså ett kärt återseende.
Jag tog en sväng helt plötsligt till ridskolan där jag ridit regelbundet tidigare. (Nu finns inte möjlighet att delta i den regelbundna undervisningen där, ingen lämplig tid finns för mig som bor lååångt borta från centrum.)
 
Jag hade bokat en lektion, men en "fri" sådan, alltså jag fick assistans med häst och sånt vid behov och ridläraren fanns till hands hela tiden, men hon red en egen häst så länge,
Det passade mig perfekt.
Var så glad också att jag fick en gammal favorit. Hon hade skadat sig, men var på bättringsvägen och skulle bara skrittas, men jag kollade upp vad jag fick göra, och alla böjningar och såna klurigheter gick bra att göra, så länge det skedde i skritt.
 
Var så nöjd med hela "lektionen"!
Jag har ju varit van hela vintern att typ skritta lugnt med bara lite böjningar på grund av glashalt underlag.
Nu var det perfekt underlag, frisk luft, uteplan, och en snäll framåt häst som behövde få hjälp med högerböjningen...
 
Oj, vad vi kämpade!
Eller nä, men vi jobbade på. Och hon var sååå duktig. När hon började förstå att jag inte tar strama tyglar utan att jag har tänkt att hon ska reagera på min sits och på mina lillfingervisningar, då började vi jobba tillsammans.
 
Undrar vem som var mer mör i kroppen efteråt.
Jag fick koncentrera mig en hel del på att slappna av i sitsen, och följa med i hennes bakbensrörelser.
Hon har en egenhet att lyfta ett bakben mycket mer än det andra i skritten (traven är hon jämn i, men det gick ju inte nu) så jag försökte ju lura det andra bakbenet att lyfta lite mer då, men jag vågade inte hålla på långa stunder, men lite då och då lurade jag henne att jämna upp det hela.
 
Jag tror hon var rätt nöjd. Jag var väldigt nöjd med henne :).
Ingen klocka hade jag,  och ridläraren sa inget om när timmen började ta slut, men hästen började protestera fem minuter före lektionsslut :). Så jag hoppade av för att lätta på sadelgjorden och börja gå med henne i stället, och när jag sen frågade vad klockan var så visade det sig att hästen hade rätt :).
 
Bilden är från en av de tidigare gångerna jag ridit den här lilla finnhästen.
Då hade hon fått för sig att trilskas väldigt mycket när hon skulle tränsas. Och jag minns att jag var rätt ledsen över det där problemet då.
Nu när jag skulle tränsa henne, mindes jag plötsligt det gamla problemet, och hejdade mig en bråkdels sekund, hur skulle det bli nu?
 
Jo, hon försökte nog protestera, men jag tror att jag var lugnare nu, andades lugnt, väntade, försökte inte riva i hennes huvud när hon drog sig undan, pratade lugnt, och det gick rätt bra. Roligt att man kanske lärt sig nåt på den tid som gått sen senast! :)
 
Kanske man lär sig? :)! Det är bara att fortsätta!
Ha en bra dag!
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp