Att bara finnas i närheten...

... är hälsosamt.
Att andas lugnt. Prata lugnt, ifall man säger nåt. Att titta lugnt och inte stressat eller uppfordrande.
Det kan ge ytterligare en pusselbit till pusslet att förstå hästen och låta hästen få en chans att förstå vad men gör.
 
Det är fortfarande halkbana för det mesta... ännu en liten tid... så då får man göra nåt annat om hästen inte har vinterskor.
 
Det blev en hel del att stå och titta. Iaktta. Eller bara låta blicken vila utan att titta.
Efter att ha ryktat och putsat lite extra.
 
Sen när det andra ekipaget (med vinterskor) tog en liten träningsrunda i bortre hörnet av hagen så gick jag till hästen som sökte några höstrån där de hade sin matplats.
Eftersom han är ytterst känslig så gick jag långsamt, lite som med sidan före, och bara ett par steg i taget. Och medan jag skrapade lite med fötterna och pratade lugnt tog jag mig ännu ett par steg närmare, men när han verkade vara på sin vakt "tänker hon ta fast mig nu igen, hon släppte ju mig just!?" så satte jag mig på huk en stund och fortsatte småprata och titta på vädret.
Han verkade förstå att jag inte tänkte "ta fast" honom igen.
 
Han har varit så tillmötesgående de senaste gångerna jag kommit för att "fånga" honom för en träningstur. Den positiviteten vill jag inte förstöra...
 
Så vi tränade på att vara idag :).
 
Hoppas han minns vad vi jobbade med sen nästa gång vi ska till stallet ;)!
 
Ha det gott i vårsolen! eller vårstormen! eller vårslasket! ... eller vad det kan vara... vår hursomhelst! :)
 
Allmänt | | Kommentera |

Viskande hjälper är svårt...


... men är bra att träna på varje gång man sitter på hästryggen.
 
Den store gamle travaren jag pysslar om är så otroligt känslig så jag får riktigt vara på helspänn för att kunna slappna av... eller hur man ska säga :).
 
Nu är det bara halkbana på ridplanen igen, så det blir ingen träning alls på ett par dagar, men sen när man inte behöver spänna sig för underlagets skull så ska det nog bli intressant att finjustera hjälperna...
 
Skulle också vara intresserad av sidepull eller nåt annat mjukt med den här hästen för att kunna koppla bort händernas inverkan en aning och koncentrera sig på skänklarna. Men det lär inte lyckas så jag får hitta nåt annat sätt att "dela upp" mig i mindre delar.
 
Nåt som jag blivit otroligt glad över är när vi kommer in i hagen och han faktiskt har kommit fram till mig ett par gånger. Jag har inte behövt "valla" honom först några minuter innan han gett med sig.
Kanske man gör nåt rätt i alla fall så han vill ha kontakt :).
 
Ha det gott!
 
Allmänt | | Kommentera |

Skänkla med magen, skrev hon...

 ... när någon frågade om man ska använda benen eller bara hälarna när man skänklar.
Det var en finsk bloggerska som nämnde saken i förbifarten.
Jag blev och fundera på det.
 
Där kommer ju nog hela sitsen in i bilden. Och inställningen. Tanken. Meningen med det man tänkt göra.
Centrerad ridning, eller kon-centrerad ridning...
 
Ibland har man märkt att man bara behöver tänka tanken att göra halt så stannar hästen.
Det måste ju vara nåt man gör omedvetet då som ger hästen signalen. Kanske inte signalen att stanna nödvändigtvis, men åtminstone signalen att nu behöver du inte mera, om du inte vill...
 
Jag minns en lektion i akademisk ridning jag var på för otaliga år sedan. Det var den gången jag red barbacka på lektionen och instruktören höjde på ögonbrynen men med ett stort leende: ja, se här har det hänt något sen senast! ("Senast" hänvisade till lektionen på föregående kurstillfälle några månader innan då jag var så rädd att sitta i sadeln att hon först gick bredvid hela tiden, beredd att ta i hästen ifall den mot förmodan skulle göra nåt annat än skritta långsamt...).
Barbackalektionen var väldigt intressant just med tanke på sitsen. Eftersom hästen var sävlig, inte mer än jag måste -typ, så placerade instruktören mig ca 7 cm längre bak på hästryggen, och vips hade jag en helt annan häst!
 
Då var hon dels känslig för minsta skänklande och dels hade jag en helt annan balans och en helt annan kontroll över det hela. Också, och kanske speciellt, i traven! Bara på grund av de där 7 cm längre bak.
 
Samma sak åstadkoms i sadel genom att... dra in magknappen mot ryggen, om så bara en centimeter eller en halv... och det gör att man automatiskt nästan tippar bäckenet en aning bakåt, och gör det lättare för hästen att flytta framdelen, bogarna... En liten viktförskjutning bakåt.
 
Hästen märker skillnaden. Garanterat. De är känsliga. Alla. Men så finns det såna som är hyperkänsliga, då kan det räcka med en millimeter :).
 
Intressant det här... Ha det gott!
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp