Fikapaus?


... tyckte hästen mitt i skogen på en skogsbilväg någon kilometer från stallet och höbalen där.
 
Det var lite spännande ibland att gå där i "vildmarken" eftersom det ryktats om varg och jag inte alls var så säker på hur hästen skulle reagera om han märkte något sånt i närheten. Visst hade vi tryggt sällskap av ett annat ekipage, också promenerandes, vars hästfröken var väldigt lugn i terräng, sällan nåt som kunde störa henne nämnvärt.
 
Men "min" häst hade redan reagerat med höjt huvud och tvärstopp ett par gånger så jag blev fundersam när han plötsligt tvärade över vägen och tänkte gå ut i de djupa drivorna.
 
Men så såg jag höhopen. Aha! Matpaus! Det var troligen en stor rundbal som trillat av ett lass och vidare nerför vägslänten och lämnat kvar där uppefter en tallstam. Eller så kan det förstås vara nån som hittat en sämre bal i sitt förråd och i stället för att ge det åt sina kor eller bränna upp det så kippade han ut det i skogen så nån annan får smaska på de små godbitar som fanns kvar. Det har ju varit en besvärlig vinter för många vilda djur...
 
Så hästen såg sin chans.
Man vet ju aldrig hur lång den här promenaden blir!
Vilket inte heller jag visste.
För vi hade inte varit här förr. Och jag visste inte heller att det andra ekipaget hade bestämt sig för att inte vända hemåt när vi kom ut till landsvägen igen, utan vi skulle vidare in till den lilla byn ännu en vända, innan vi svängde hemåt igen.
 
Men det blev ingen fikapaus där i skogen.
Vi fortsatte.
Klarade en bro med rinnande vatten under.
Och på köpet fick vi varierande underlag vilket ju lär vara hälsosamt för hästhovar.
Issörja, grus, snö, asfalt och gyttja.
 
Riktigt härligt väder var det också.
 
Det var ju nämligen inget vidare underlag på ridplanen.
Blir väl att vänta tills det smälter, torkar och jämnas... hohhojaja...
Men terräng är inte fy skam så länge ens egen kondition räcker till.
Den här gången var det på gränsen.
Men dryga sex kilometer totalt är inte fy skam i den här åldern, tycker både hästen och jag :).
Och så är ju han en sån som går med långa energiska steg, ingen chans att dra fötterna efter sig.
Han gick ju nog för det mesta mer än en meter framför mig hela tiden :).
Men bra så :).
 
Ha det gott i vårvärmen! :)
 
Allmänt | | Kommentera |

Skritta av är inte fy skam... :)


... om man haft en paus i ridandet på sisådär ett halvt år.
Då är bara det att få sätta sig i en sadel något alldeles fantastiskt...
 
Jag har för andra gången nu efter det långa uppehållet fått skritta av stallkompisens häst efter alla galopprundorna. Själv har jag jobbat från marken med "min" häst eller så har vi varit en liten promenad i terräng för att njuta av det sista av vintervägarna innan halkan kommer.
Men sen, på slutet, har jag fått sitta upp och...
 
... och så har jag gjort alldeles för mycket.
Försökt hitta sitsen, i en okänd sadel.
Hitta balansen, på en obekant häst.
Hitta rytmen och språket hos en knepig liten svart en som jag från marken sett hur hon kan fara fram som ett jehu och ibland protesterar med halvstegringar och bakutsparkar... 
 
Men hon visste nog vad öppna var :)!
Och trava lugnt kunde hon också när jag bad om att få känna på några travsteg.
 
Men det där att bara åka nån gång också.
Inte kräva nåt speciellt.
Bara åka.
 
Läste häromdan om en hästtjej som varit på centrerad ridning -kurs och lärt sig massor, koncentrerat och intensivt.
Sen lade hon upp en video där hon rusade fram i galopp i en vacker allé som avkoppling efter kursen.
Egentligen förstår jag henne: skönt att bara åka med i farten :).
Men själv skulle jag antagligen försökt repetera det jag lärt mig på kursen, rädd att glömma nåt viktigt... och så skulle jag ha filat på en massa små detaljer... och kanske blivit frustrerad, för sällan går det lika bra hemma som det går när man har en instruktör bredvid som säger hur man ska göra och som ser vad man gör fel och varför hästen reagerar som han gör...
 
Jag får så lov att säga som jag sagt många gånger de senaste åren: När jag blir stor ska jag lära mig rida! :)
 
Det siktar vi på! :)
 
Ha en bra vecka!
 
Ps. Ni ser väl vårtecknen på bilden? Dels de mörka ringarna runt stolparna: solen börjar leta sig ner till marknivå just där :). Och de allt tydligare framträdande bajshögarna från början av vintern, de som hamnade under den stora snöstormen och som sen frös fast där och inte har synts förrän nu småningom när solen gör sitt vårjobb... Sånt har man tid att upptäcka när man ser allt sådär lite från ovan och bara låter hästen lunka på i sakta mak :). Ds.
 
Allmänt | | Kommentera |

Maximalt väder och prestation...


... var det kanske inte igår vid stallet. För min del.
 
Vädret: vårväder till max. Snöslask på marken och regn av varierande styrka från himlen.
 
Prestation: Fruktansvärt trött efter två fulla skottkärrlass med blött bajs från "ridrutan". Var är min kondis?
 
Hästen: Gick omkring och väntade tills jag var klar, sen tog vi några promenadvarv runt spåret innan han tyckte det var dags för mig att ta fast honom :).
 
Men bilden då?
Jo, läste en engelsk artikel om att hitta det där ultimata när man jobbar med hästar.
Googlade sen och hittade massor inom andra sporter också av samma sak, det handlar ju om det här för alla som vill prestera, och som vill jobba effektivt, men med bra humör.
 
Men när jag läste det här angående samarbetet med hästen så fick jag en liten aha-upplevelse.
Det är det här jag har sökt efter, kanske inte alltid strävat efter på rätt sätt, men vetat att det skulle vara det bästa.
 
En avslappnad häst med energin kvar i sina rörelser och som dessutom rör sig i balans.
Då är han lugn och tillfreds oberoende vad jag begär av honom och då mår han bra av det och då blir han glad av det.
 
Enkelt!?
 
En så liten tangeringspunkt mellan de där områdena avslappning - energi - balans. Hur hitta den?
 
Det är alltså den lilla triangeln i mitten som är det bästa för en "arbetande" häst.
 
Det fanns en video också nånstans (minns tyvärr inte var) om en trippig häst som inte hade ro att gå i skritt under ryttare. Han tränades försiktigt med sidvärtsrörelser (inga perfekta prestationer i detta skede)  för att han skulle hitta sin kropps balans och våga lita på den, och när han småningom hittade balansen så skrittade han mitt i allt med långa lugna steg mellan trippningarna, han var på väg åt rätt håll: triangeln.
 
Och det är väl lite så: En energisk häst behöver få balans för att kunna slappna av i långsammare övningar också, kunna utföra dem noggrannare, inte bara springa iväg. En för avslappnad häst behöver få lite mera go och balans för att inte dra benen efter sig och slita ut sig i förtid. En balanserad häst behöver kunna slappna av, söka sig framåt neråt emellanåt för att inte bli för kort och spänd i kroppen, och våga sträcka ut sig rejält i en vägvinnande trav eller galopp.
 
I allt det här har jag ett problem: När jag kommer på nåt "stort" nåt "viktigt att jobba på" så försöker jag alldeles för mycket på en gång. Jag borde lära mig att se de små små framstegen, och inte kräva för mycket på en gång av hästen...
 
Alltså: Jag försöker tänka mig in i situationen att jag kommer mig upp på hästryggen igen... och att jag inte ska göra för mycket då utan själv också tänkta på avslappning - balans - energi... i nämnd ordning. Jag tror att avslappning och balans är viktigast för mig för att hästen ska må bra...
 
Klarar jag av det? Vårens utmaning alltså :)
Ha det gott i vårslasket!
 
Allmänt | | En kommentar |
Upp