Dansa ziczac med hästen...


... men det fick jag inte med på bild :)...
Otroligt svårt att rita sånt... när paint dessutom mest strular osv.
Men sak samma, i verkligheten var det ziczac.
 
Fast det kan ju hända att det såg ännu mer komiskt ut i verkligheten. Jag höll på att snubbla flera gånger :). Men det gjorde inte hästen. Och jag såg inte om han log där bakom min rygg.
Förresten ser han nästan ut som ett föl på bilden, trots sina 20+ år :). Sötnosen!
 
Det andra ekipaget syns också. Och om ni undrar vad de blå prickarna är runt ryttarens huvud så är det svettdroppar. :)
Hon såg nämligen att jag ritade en bild från måndagens stalltur och sa att hon ville vara med och då skulle det synas att det blev svettigt. :)
 
Det blir ju så när man har på sig samma mängd kläder i plus 5 grader som i minus 15 grader... Snacka om att klä sig efter väder...
 
Det var riktigt bra underlag på ridplanen igår. Men man anade vilken isgata det skulle bli till, och det har ju varit så förr. Men just då kunde vi njuta av bra "fäste".
 
Fåse vad det blir nästa gång. Om vi lyckas ta oss dit under de ljusa timmarna på dagen så kan vi kanske ta en tur på åkern bredvid stallet. Där har det inte varit just alls snö så mitt i allt går det bra att rida där... fåse.
 
Hur som helst, ha det gott!
 
Allmänt | | Kommentera |

Ännu en stjärnspäckad kväll...


... och då menar jag inte nån tv-gala som man tittat på eller nån storkonsert man varit på.
 
Men det var stjärnor. Och stor måne (men den var rakt åt motsatt håll så den kom inte med "på bild" :).
 
Och det var ca 15 minusgrader.
Så hovarna hade sånt oväsen när vi gick där på plan så när det andra ekipaget försökte kommunicera så måste jag först stanna hästen och sen fråga Va? för att alls uppfatta nåt.
 
Men det var riktigt bra väder att jobba som skrittmaskin. Lite måste jag ju erkänna att tårna klagade på slutet. Fel skor antagligen.
 
Fast skrittmaskin, nä, den går ju bara runt, runt.
Jag tog nog hästen med mig på ett helt annat kretslopp som skulle fått stjärnskådare och astronomer extremt förbryllade :). Det var ingen regelbundenhet och ingen förutsägbarhet.
 
Dels berodde det på att jag för det mesta tog såna vägar så jag inte skulle vara i vägen för det andra ekipaget som travade på volter och åttor och jag vet inte vad. Uppsuttet förstås. Den hästen hade vinterskor.
 
Som sagt blev det alla små övningar jag kom att tänka på, varvat med rask skritt rakt fram i spåret med nedsänkta axlar för att hästen skulle veta att nu får han bara gå rakt fram, behöver inte tänka.
 
På slutet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra så det blev att jag gick framför honom (hästen bakom mig alltså) mitt på plan och tog själv några steg till vänster, några steg till höger, typ skänkelvikning alltså, och kollade så han också svängde. Nej, han tog inte skänkelvikning, men han var i alla fall tvungen att fundera, vad gör hon, vart går hon, hur ska jag följa? :)
 
Då och då tog vi förstås små pauser med hängande grimskaft och djupa andetag, för att bara slappa ett par sekunder, en halv minut.
Och det var under en av de stunderna jag såg bilden jag ritat. (Återigen har jag glömt rita grimman, fast jag nog tänkt att jag skulle rita dit "söljan" eller spännet heter det kanske.)
 
Jag såg hästens huvud, öron, manen vackert kontrasterande mot den djupmörkblå himlen där "aftonstjärnan" lyste precis ovanför mankammen :). Det var vackert. :)!
 
Sen fortsatte jag nog rätt snabbt eftersom mina tår sa: gå!
 
Gulligt sen med all rimfrost som hängde och glittrade i skägget runt hästens mule.
 
Njut av vintern, hörni! Snart är det vår! :)
 
(PS. det var därför jag måste ändra headerbilden lite ljusare, det är ju rätt ljust om dagarna nu, den mörkaste tiden är över för den här gången. DS)
 
Allmänt | | Kommentera |

Jag gjorde fel...

 
... när jag laddade upp headerbilden, därför fick jag den inte som jag ville.
Jag hade för bråttom.
 
Jag gjorde fel igår också när jag gick med hästen.
Och hade för bråttom när jag skulle få honom att förstå vad jag ville att han skulle göra.
Och så blev det missförstånd, och han knyckte lite på nacken i frustration, och jag hann bli lite rädd för en bråkdels sekund. Och knyckte på handen som höll i grimskaftet så repänden viftade i luften framför hästen.
Klart han blir lite skraj, överrumplad och irriterad då!
 
Man ska inte ha bråttom.
Man ska hinna andas och tänka på hur man har kroppen, hur man rör sig...
 
Man lär sig så länge man har en häst att lära tillsammans med :)!
 
Ha det gott!
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp