Hjärtligt vinterväder idag...


... och hästen var i allra högsta grad delaktig i den positiva bilden... :)
 
Det singlade ned snöflingor under "träningen" på ridbanan.
Men jag märkte det inte egentligen, var så koncentrerad på att ha hästen att jobba med olika saker.
 
Nåja, jobba och jobba, det var nog ett alltför lätt pass för pensionären (hästen alltså, för mig blev det ibland väldigt flåsigt). Hästen skulle nog ha orkat mycket mer, men samtidigt ville jag inte pressa för mycket.
Vet att jag är mesig, men det är inte min häst, och det skulle kännas så surt om han steg snett, halkade eller...
 
Ja, hu vad det låter mesigt.
Men vi gjorde en hel del omväxlande saker.
Bland annat intervallträning.
Det ni! :) Så sportigt så...
 
Och flåsigt för mig alltså...
När vi hade fri tillgång till fyrkantspåret, alltså fyra raka sträckor, så travade jag före :D! och han efter, nästan en sida, och så ner till skritt igen, sen igen en raksträcka trav osv...
 
Och jag fick springa allt vad jag klarade i det lös-snöiga halkiga spåret för att han skulle få nån slags trav alls.
Han tar ju så rejäla steg redan i skritten så jag får pinna på för att hinna med.
 
Hur som helst.
Det blev intervallträning.
Och sen när det andra ekipaget tog fyrkantspåret i besittning för galopp och sånt arbete så pysslade vi med lite följa John på små ytor här och där, lite böja sig, lite trampa bakbenen under sig, lite rygga och snabbt fram i skritt direkt från ryggningen osv.
Och däremellan stod han och gäspade och gäspade och gäspade. Sötnosen!
 
Och det var under en sån gäspningspaus som jag märkte att det hade snöat.
Hästens rygg var nästan täckt av fina vita flingor.
Och då kunde jag inte låta bli att putsa bort just så mycket att det syntes ett snöfritt hjärta.
 
Hoppas ni också kan njuta av vintrigt väder.
Det lär byta från minus 15 grader till + 5 och regn denna vecka...
 
Men nu njuter jag i alla fall av gnistret, på marken och på hästryggen :).
 
 
Allmänt | | En kommentar |

Nästan samma bild en gång till...


... jag vet.
Men det blev så trevligt gos för oss själva där i stallhörnet idag.
 
Det började med att hästen inte ville låta sig fångas.
Vi har varit med om det så många gånger, men ändå är jag alltid lite besviken. Varför vill han inte?
Men samtidigt anade jag att han helt enkelt inte riktigt ville jobba på jobbigt sätt.
Ibland vill han ju så väldigt. Men inte idag.
 
Jag tog snöskyffeln och började mocka bort lite skithögar som fanns ute på plan inblandat i snön.
Det tog ett bra tag.
Däremellan närmade jag mig hästen som för att fråga om han nu hade ändrat åsikt.
Men nej.
 
Sen när jag mockat klart så tog jag ett grimskaft i handen och tänkte försöka i alla fall.
Han började gå runt fyrkantspåret så jag sa okej, då löslongerar jag, och du får värma upp så där fritt.
Det gick riktigt bra.
Förutom att jag nog blev mer motionerad än han, men det är en annan sak. :)
 
Jag försökte berömma honom när han gick bra, och påverka tempot med röst och grimskaft så att det skulle vara jag som bestämde nåt i alla fall.
Men jag ville inte stressa honom.
Försökte också kolla om han gick konstigt eller så.
Märkte nog inget speciellt, annat än att höger varv var styvare, som alltid.
 
Så vi höll på kanske en halvtimme eller så.
Helt okej för mig faktiskt.
Sen plötsligt ställde han sig utanför stallet och väntade på att jag skulle hinna upp honom :). Sötnosen!
 
Vid det här laget hade det andra ekipaget blivit klart med rykt och sadlande så vi var alltså ensamma i stallet då med rykten och goset :).
 
Eftersom hästen redan hade jobbat en del så hade vi ingen panik nånstans.
Manen kunde jag reda ut i lugn och ro, och svansen.
Och prata massor.
Huvudet ville han ha borstat extra mycket idag, stod riktigt med mulen i min mage så jag skulle nå det där stället mellan ögonen och uppåt pannan :).
 
Tänkte sen i alla fall röra på oss lite mer så vi gick ut på plan igen.
Men eftersom jag fortfarande har förkylningen i kroppen så märkte jag hur tunga mina ben hade blivit av uppvärmningen, så jag tänkte vi tar det lite lättare, men lite checka upp små övningar att vi minns dem.
 
Som avslutning sen, i stallhörnet igen, så masserade jag honom lite och kollade upp vad han reagerade på positivt och vad han ville protestera mot. Väldigt lugnt, inte mycket, inte invecklat, bara närvaro egentligen.
 
Och det kändes helt ok.
Fast lite grämer det mig att vi inte fick till nåt ordentligt tränande idag.
Men med det underlag som är på plan så går det helt enkelt inte att göra så mycket invecklat från marken.
Det är bara att invänta bättre tider :).
 
Ha det gott i vintervädret!
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Hästhuvud på axeln och is på ärmen...


... det är inte så illa egentligen.
 
Vadå, is på ärmen, undrar ni kanske?
Jo, när man går baklänges framför hästen, håller i huvudet/grimman vid nosen och försöker få hästen att ställa sig på ett visst sätt, så flåsar han på jackärmarna och eftersom det är ordentliga minusgrader så fryser flåset till is. :)
 
Och huvudet på axeln syns ju på bilden, på ett ungefär.
Jag hittade ett ställe uppe på manen där det var så skönt att bli kliad så huvudet blev tungt och min axel råkade stå under :).
 
Det var ungefär samma upplägg idag som senaste stalldag.
Men lite lättare nu eftersom den stora volten som jag trampade upp senaste gång och som hästen då gjorde väl upptrampad, den var ännu bättre nu, och hästen sökte sig gärna till det spåret.
Han travade också gärna. Jag behövde inte sätta igång honom så många gånger.
Jag var annars lite försiktigare idag med att "tvinga" honom till trav, eftersom han senaste gång halkade till och trampade sig själv på hoven så att det kom ett litet skrubbsår, han har ju vinterskor. Men den här gången halkade han inte alls.
 
Jag testade lite tempoväxlingar i skritt med hjälp av rösten och han svarade fint. Kul!
Rätt snabbt tog han en gäsppaus, så nåt gick rätt nästan genast från början, kanske jag var mer avslappnad och "vänligt inställd".
 
Men eftersom han rätt fort blir otålig om det inte händer nåt, och börjar nafsa, aldrig bita, men lite tydligt puffa till mina händer att "gör nåt människa! stå inte bara där!" :), så såg jag till att vi hela tiden gjorde nåt. Bytte varv med bakdelen runt, eller genade över den jobbiga icke-nertrampade snön till nästa upptrampade spår, stannade, backade, genast fram igen, böja lite, "du går i det där spåret, jag går här i det andra spåret två meter ifrån". Men där var det lite sött, när han genade över till mitt spår varje gång, ville gå med mig i stället för ensam, ville leka följa John :). Jag gjorde lite onödiga små krokar här och där och han följde snällt efter, för det mesta.
 
När vi var klara var det ställt så att vi kunde släppa dem direkt, behövde inte föra dem nånstans. Men eftersom han senaste gång smet ifrån mig så där onödigt, så förde jag honom i alla fall till hagen och hade honom att stå stilla några sekunder. Först tänkte han sprätta till, men när jag sa nä, så lugnade han sig, och stod faktiskt kvar några sekunder efter att jag släppt ur grimman. Sen gick han lugnt och värdigt till höbalen.
(Sen lämnade jag hagen öppen så han kunde gå och komma till stallet som han ville.)
 
Jag är så stolt över honom att han visade att han kan! Och jag tar det lite som ett tecken på att han var nöjdare den här gången än förra gången. Han behövde inte nafsa, han behövde inte rusa iväg.
 
Är man stilig häst så är man, tänkte han. Sötnosen :).
 
Hoppas ni kan njuta av vintervädret! :) En stund, en timme eller kanske som jag idag, fyra timmar vid stallet :).
Allmänt | | Kommentera |
Upp