Jag hör inte vad du säger!...


... ropade jag visst några gånger till det andra ekipaget på ridbanan.
Sexton sekundmeter, troligen mer i vindbyarna, gjorde sitt till att man hade ett ständigt brus i öronen, grus i ögonen och munnen, och hade svårt att uppfatta om det gick snabbt i traven eller normalt.
Det fläktade som om man susade fram, men det kan hända att traven till och med var långsammare än vanligt.
 
Men solen sken nästan hela tiden, och det var lagom varmt, så egentligen var det inget att klaga på.
 
(Jag vet, bilden är gammal, egentligen en vårbild mer än en höstbild, för det är ju i alla fall grönt och vackert på marken runt ridbanan, men jag har inte fått fixat nya bilder, än...).
 
Vi blev fotade också, med grus i ögonen, och piskande svansar...
Det såg ut som om hästarna piskade med svansarna, men det var nog ganska mycket blåsten som svepte till dem, och så var det de där pyttesmå knotten som irriterade hästarna alltemellanåt, de tycktes inte blåsa bort riktigt effektivt. 
 
Det är nog väldigt intressant att se sig själv på bild. I det här sammanhanget. (Inte på vanliga foton med bara människor och kläder och ansikten och sånt.)
Hur har jag inneraxel så där? Varför har jag ytterskänkeln där? Stiger hästen under sig, eller snubblar han?
Varför har jag händerna så högt? Försökte jag alls böja hästen där eller tog jag en paus i allting?
 
Sen att se en video på ett halvt varv jämn och fin (hästen) någorlunda balanserad (jag) trav på en stor volt utan några konstigheter... det blir man lite glad av. Trots att man ser massor som man borde tänka på nästa gång...
 
Intressant.
Och alltid lär man sig mer.
Om hästen, om sig själv, om omständigheterna som gör att hästen gör annorlunda idag än i går...
Ha det gott, hör ni! :)
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Bloggpaus...?

... hur blev det så mitt i sommaren med förmodad semester och ridkurs och extra ridlektioner och...?
 
Inspirationen är det inget fel på.
Det skulle finnas mycket att skriva om.
Allt sedan centrerad ridning -kursen i mitten av juni, genom alla stalldagar, oftast ca 3 dagar i veckan, och så dessutom ett par veckor med två ridlektioner på ridskola förutom de ordinarie stalldagarna, och så den där ena ridlektionen på en helt ny ridskola med helt främmande hästar...
 
Hur mycket som helst att berätta, fundera kring och tänka plus och minus om.
 
Men på nåt sätt går det inte.
Ända sedan den där kursen i mitten av juni har jag inte kunnat ha på skvalmusik i bilen när jag kört till och från jobbet.
Det går inte.
Det är för tomt. För skvaligt. Jämfört med det jag fått vara med om. Det som lärt mig mer om hästar, om hästhantering, om hästmotionering, om... mig själv också...
 
Så det går inte att lyssna på skvalmusik. Ett par minuter nyheter, kanske, men sen stänger jag av.
Och bloggen går inte heller.
Jag har inte orden. Än.
 
Jag bara försöker ha så ledigt som möjligt, leva här och nu, fast jag vet att man bör tänka och planera för framtiden...
Men just det här, med hästar, med må-bra-i-stallet, det är att investera i sig själv, och samtidigt i dem man har runtomkring sig.
För om man mår bra så orkar man bättre. Man hittar kanske bättre lösningar på problem. Och jag inbillar mig, att om man kan vara ärlig mot sig själv i hästkontakten, så hittar man sitt rättare jag också, och lär sig att hantera det lite bättre.
Åtminstone hoppas jag det.
 
Så jag låter sommarens hästäventyr mogna i mitt inre. Det kommer nog text småningom. Och bilder troligen också.
Måste bara låta pusselbitarna falla på plats.
 
Ha det så bra, hörni, och hoppas ni hittar pusselbitarna ni söker! :)
 
Allmänt | | En kommentar |

Vi hade i alla fall rätt bra tur med vädret... :)

... när vi var till stallet senast.
Det började regna när vi hämtade hästarna ur hagen.
Och det regnade ordentligt när vi borstade dem. Sånt där som ser ut som harmlöst damm men som är väldigt "genomblötande" när man väl står där mitt i det.
Men sen när vi var redo att sätta oss i sadeln så var regnet helt borta!
Nåja, vi kände väl av några droppar. Just av det där "harmlösa dammet", sådär så man inte vet om det regnar eller inte.
Men sen när vi var klara och höll på att skritta av, då började det igen, riktigt ordentligt.
Och när vi sen mockade bort skiten som samlats på ridplanen/hagen under dagen så var det också rätt blött.
En av oss brukar mocka först, medan den andra skriver i "dagboken", och så blir det ombytta roller efter en stund.
Och det brukar vara rätt skönt att sitta på en brunn lite på sidan av ridplanen i kvällssolen och skriva, så ser man ju hästarna samtidigt också när de betar eller äter sitt hö.
Men det ville man inte göra i det här regnet.
 
Hur som helst, vi hann rida i uppehållsväder, och sadlarna blev inte blöta, och sånt är alltid positivt!
 
Sådär annars var det väl en helt trevlig tur vid stallet. Som vanligt. Trevliga hästar. Bra att röra på sig lite. Trevligt att höra hästarna frusta och må bra efter utfört verk.
 
Jag har mycket att lära mig.
Både när det gäller att rida. Att sitta ner. Att lätta. Att vara "grounded".
Och att rita hästar :)!
 
Ha det gott!
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp