Det blev sidepull och galopp!

... hade jag inte vågat hoppas på. Galoppen alltså.
Sidepullen hade jag bestämt mig för innan, och eftersom hästens ägare var på plats kunde jag checka med henne vad hon trodde.
 
Det var varmt. Den varmaste dagen/kvällen kanske hittills i vår.
Så hästen, den gamla mammaracerhästen, verkade lite trött först. Trots sidepullen som ju gav större frihet och inget skav i munnen.
 
Jag märkte hur min sits påverkade henne när jag försökte olika sitsar, mer bakåt = rakt uppåt, lång tygel - kortare tygel... Men hade svårt att hitta nåt bekvämt.
 
Sen efter en hel del kringelikrokar, massor med trav-skrittövergångar, så skulle vi fatta galopp på varje kortsida och galoppera halva nästa långsida för att sen ta ner till trav igen.
Eftersom den här hästen lätt flänger iväg i traven vid galoppfattningar så skulle jag helst fatta galopp från skritt.
 
Efter ett par gånger hade hästen lärt sig vad jag ville, och försökte fatta galopp så fort jag tog ner till skritt och tog kortare "galoppfattningstyglar" (hade rätt långa tyglar åt henne i traven för att hon skulle "vilja" framåt).
 
Till sist, när det var dags att trava av dem innan avskrittningen, så satte hon in racerfarten som hon är så bra på. Och eftersom vi hade lite strul med trav på volten i början så tänkte jag: Vill du springa så ska du få det! Och gav henne i princip full frihet att köra sitt eget travrace en stund.
 
Sötnosen! Kan inte annat säga! Om jag är sådär när jag blir 23 hästår så visst, kör på bara! :)
 
(Bilden är gammal, men det blev förstås avkylning i vattenspilta, och eftersom jag glömda knyta upp svansen så fick jag en rejäl dusch. :) Men idag när det var över 20 grader plus så gjorde det absolut ingenting!)
 
Allmänt | | En kommentar |

Vill se glimten i ögat...


... och smittas själv av den äldres glädje, själv få glimten i ögat.
Så tänkte jag i måndags när jag hade avslutat ridlektionen med den gamla mammaracerhästen men med vanligt träns.
 
Hon verkade inte ledsen och uttråkad, men hon stördes ändå onödigt mycket av tränset, kunde inte koncentrera sig på de uppgifter hon fick, verkar det som. Och man vill ju kanske ge de bästa omständigheterna för en trevlig lektion för båda, om det bara är möjligt.
 
Så om jag bara lyckas skrapa ihop tillräckligt med mod och beslutsamhet så blir det sidepull nästa gång jag får den hästen på ridlektionen.
 
Men då måste jag också rida tydligare. Använda mycket sitshjälper och vikthjälper. Vilket jag ju inte är så bra på men...
 
Sen drömmer jag ju om att knäppa om tyglarna vid avskrittningen så det blir som en kapson att jobba från marken med. Skulle vara kul att testa hur hon reagerar på följsamhet och sånt vilket inte lyckas lika bra med vanligt träns.
 
Drömma kan man ju alltid... Eller hur? :)
 
Allmänt | | En kommentar |

När du känner att hästen lyssnar med munnen...

... då lyssnar den också på din skänkel, då kan du ge tecken.
 
Världens enklaste sak. Skänkelvikning längs staketet.
Det här varvet var hästens svårare sida, men samtidigt den sida där min snedhet hjälpte hästen att bli rak. Om man nu överhuvudtaget kan säga så, men nåt ditåt i alla fall.
 
Visst hade jag fått några steg rätt bra, men ändå var det svårt, verkade kämpigt för hästen också att förstå.
Då sa ridläraren just det där med att känna när hästen svarade på tygeltaget...
Tänk att det fungerade!
När jag med små halvhalter bad om uppmärksamhet och hästen svarade Jo, jag lyssnar. Då gav jag utrymme med innerskänkeln och visade riktningen med ytterskänkeln. Och vips var det hur enkelt som helst för henne att göra rätt!
 
Sötnos, om jag bara kunde prata rätt språk hela tiden så behövde vi inte få in en massa missförstånd i arbetet! :)
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp