horsesinmind.blogg.se

... kom i mitt fb-flöde när jag kom hem från stallturen idag.

En ridinstruktör jag haft kontakt med hade delat den här kommentaren.

Gärna skulle jag ha hört henne "veckla ut" det här påståendet lite mer, för jag antar man kan så lätt missförstå såna här korta utdrag ur ett sammanhang.

 

Men på ett sätt vill jag gärna tro att det ligger en sanning i det.

Eftersom jag inte riktigt pallar för snabba pållar, längre, eller har fått en viss rädsla för att flyga av, och vet att min egen balans inte alls är den bästa. (Jag är glad för den jag har, men den har brister :) så att säga.)

 

Men jag tänkte faktiskt på det här med fart och "effektiv" träning när jag satt i sadeln idag.

Vi travade nog några varv, men ingen full fart.

Mest var det bara en massa små enkla övningar i skritt, öka volten genom att stiga under sig med bakbenen (hästen alltså :D!), skänkelvikning, öppna, rida på rakt spår, och så det som jag ännu inte får till: det där när man rider en åtta och så mitt i ska man alltså byta varv utan att bogen ramlar in eller att det annars blir obalanserat och "stressigt".

 

Hästen frustade massor!

Och han verkade nöjd. Även om jag vet att han ibland tycker det är tråkigt med sånt där tjafs.

Men han verkade fråga också: vad ska jag göra nu? Nej, rida på rakt spår runt fyrkanten är så tråååkigt, jag vill nåt annat! Och så var han genast med på noterna (=lyssnade massor, förstod inte alltid) när jag föreslog en öppna eller en skänkelvikning eller att jobba mer med bakbenen.

 

Ett par gånger stannade han. Tvärstopp. Nej, jag går inte vidare.

Men han verkade mer säga: Jag förstår inte vad du säger, allt blir så råddigt.

Och om jag då lovade försöka vara tydligare utan att ropa och skrika (med händer och fötter - stilla lugnt lillfingertouch) så gick han med på att fortsätta jobba lite till.

Sötnosen Nallebjörnen!

 

Jag höll inte på alltför länge med de där tråkiga, när han var riktig duktig i att "inte falla in med bogen" så passade jag på att låta honom stanna och så hoppade jag av.

 

Men jag ville ändå jobba lite till, så jag gick baklänges framför honom, styrde hans huvud lite i böjning och visade med spöt vilken sida jag ville han skulle trampa mer under sig.

Han var så duktig! :)

 

Sen testade jag också en sak jag brukade göra med den Gamle Travaren och som han var så duktig på: Att få hästen i först öppna, sen skänkelvikning, genom halvhalter och peka spöt på "böjning för innerskänkel". Det här var lite klurigare, men Nallebjörnen började förstå och kunde nog, i båda varven!

Okej, det var inga perfekta skänkelvikningar och böjningar, men bra ändå!

 

Jag kollade också om han skulle förstå sig på slutahjälper från marken men det blev för svårt.

Måste kolla nån gång hur han reagerar om jag gör det från ryggen.

 

Bra att ha nya utmaningar, nya saker att testa.

Måste bara minnas att han är jättekänslig, blir jättelätt uttråkad om han inte förstår, så jag ska bara känna efter, inte försöka så mycket.

 

Överlag är han jättekänslig med hur man har händerna.

Och hans sätt att protestera är antingen att han börjar snurra nästan på stället eller så stannar han och vägrar gå.

 

Så utmaningar finns.

Att behärska sig själv.

Inte bli arg och irriterad.

På tal om det: han lyfte hovarna så fint idag! :)

Inget strejkande alls.

Jag hann se att hovskägget vippade till en aning när jag böjde mig ner för att kratsa första hoven, så då hejdade jag min hand och bara nuddade vid hoven, i stället för att ta tag i den och försöka lyfta, och då lyfte han hoven utan att jag behövde göra något.

Hade jag inte hunnit ana den där millimetern av förskjuten tyngdpunkt i hans ben så hade jag nappat tag i hoven och så hade han ångrat sin välvilja och stått som fastgjuten åtminstone ett par minuter...

Han är smart och klurig...

... och jag får så lov att lära mig hur jag ska göra, när jag ska behärska mig, dra andan, och blåsa ut långsamt, långsamt och riktigt bottna i mig själv innan jag försöker göra något mer...

 

Man lär sig så länge man har hästar... :)