Jag stod där med gråten i halsen...

... och tårarna trillade i hennes pannlugg och överallt tills jag måste avbryta för att torka ögonen så jag skulle se var hon hade huvudet...
Att en så simpel sak kan bli så jobbig när man är på fel humör! När det blir för mycket fast det bara är en bagatell.
 
Det var ridlektion ikväll. Jag kände mig lyckligt lottad när jag såg vilken häst jag skulle ha. En framåt tjej som samtidigt var lugn trots att andra hästar kunde hoppa till. Hon hade go, och samtidigt gav hon hela tiden utmaningar med böjningar och sånt, men sånt är ju så mycket enklare bara det finns styrfart så att säga. Då går det att testa fram vilka hjälper som behövs för att böjningarna ska lyckas.
 
Men när jag skulle tränsa henne ville hon inte. Jag visste ju hur det brukar vara. Hon är inte elak. Testar bara. Och hade mitt humör varit lite bättre hade jag haft tålamod och allt skulle ha gått så mycket bättre.
 
Men nu blev jag trött att stå på tå, när hon lyfte huvudet högt högt, och trött i armarna att försöka hålla lugnt med stadigt på plats, inte riva eller slita, bara stå och hålla tränset på plats tills hon gav upp och öppnade munnen.
Jag märkte att mitt tålamod höll på att ta slut.
Och jag ville inte det.
Jag ville orka vänta ut henne.
Men humöret tog fram tårarna.
Och de fick rinna.
Jag brydde mig skit om vad andra skulle tänka.
Vilken tur att det är bra folk i min grupp :)!
 
Det tog egentligen inte alls länge att tränsa.
Men jag lät stressen ta tag i mig.
Och irritationen.
Och det var fel.
 
Sen gick ju lektionen så otroligt bra!
Men jag fick åter lära mig hur lätt det kan bli fel.
Och hur man bör ge akt på sig själv så man inte låter irritationen gå ut över hästen.
Som en "hästkarl" sa en gång, en stor stark karl som jag inte trodde brydde sig så stort:
Om jag är arg eller på dåligt humör så gör jag bäst i att hålla mig borta från hästen, då blir allt bara fel, då ger jag bara mat och vatten och går in igen. Annars kan jag förstöra det förtroende jag byggt upp!
 
Jag blev ledsen idag, men det gick inte ut över hästen, annat än med tårar i pannluggen då, men det kunde ha blivit fel...
Det ska jag tänka på, minnas, och försöka göra på ett annat sätt nästa gång irritationen rinner till.
 
Allmänt | | 3 kommentarer |

Den fjortonde februari...

 
Allmänt | | En kommentar |

Tappade stigbygeln i en helt vanlig trav...


--- hur klantig får man vara?
Nu går det nog för långt ändå... !
Borde nog få ordning på alla spänningar i kroppen när jag rider.
 
Rädslorna sitter förstås i sedan gammalt.
Och en automatisk reflex att spänna sig så fort det blir för hård fart eller på annat sätt så man inte känner man har koll på läget.
 
Men det skulle nog bli så mycket bättre ridning om jag kunde slappna av mer. Vara mjukare.
Händerna har fått in en lite mer automatik i att inte fastna i ett hårt tygeltag, att göra halvhalter, att släppa efter på tygeln emellanåt om inte annat så för en mikrosekund för att bryta järngreppet.
Men resten av kroppen.........
 
Det hände igår igen.
Jag hade racerhästen.
Men eftersom jag litar på henne så kunde jag från början tänka en hel del på sitsen och knäna (inte klämma) och så försökte jag sitta "bra".
Märkte nog att det blivit alldeles för lite timmar i sadeln den senaste tiden, jag kände mig ovan.
Visserligen var det länge sen jag ridit den här hästen, men ändå.
 
Sen på en helt vanlig travsträcka, på en långsida, så tappar jag en stigbygel och blir helt desperat när jag inte får tag i den igen... Som tur är har jag just svängt in mot där ridläraren står så jag styr in hästen mot henne, vet ju att hästen nog stannar då, och ridläraren får nog stopp på henne... Hur snällt är det att göra så?
 
Jo, det gick bra. Vi körde inte över ridläraren. Racerhästen stannade och jag hittade stigbygeln.
 
Men fy vad det känns obehagligt, ska jag trilla nu igen?
Och just i den här situationen: Hade jag bara suttit mera avslappnat så hade jag klarat det mycket bättre, tror jag.
 
Det är det här sittandet framför datorn som inte alls passar...
Så nu slutar jag och "går ner i min källare" och hämtar tvätten och går upp på vind och hänger upp den. Lite motion i trappor ska man väl lyckas med den här morgonen innan jobbet...
 
Ha det gott!
 
Allmänt | | 5 kommentarer |
Upp