Dagens ridlektion på stubbåkern...


... blev mindre dramatisk än väntat men mer överraskande och positiv än jag vågat hoppas på.
 
Eftersom alla hästarna var på nåt konstigt höstbushumör när vi skulle ta fast dem i hagen, de sprang, sparkade bakut, smet undan, skriade, så hade jag inga stora förväntningar på att kunna koncentrera mig på ridlektionen.
Vad tog det åt dem?
 
Sen när de tre väl stod på sina egna ställen för att ryktas och sadlas så blev det lugnare.
Men när vi sen klev ut ur inhägnaden och de förstod att vi skulle antingen ut i terräng eller ut på åkern och inte på den "tråkiga" ridplanen, så fick jag igen en klump i magen av lätt oro, hur skulle det här gå?
 
Som tur är hade vi senaste gång invigt årets stubbåkerssäsong, så både hästarna och vi var ändå välbekanta med stället. Och visst blev de lugna när de såg vilken omgivning de skulle jobba i.
 
Bara jag som ännu hade en liten orosklump envist hängande nånstans i magtrakten.
 
"Min" häst hade fått ett mjukare bett så han var lite oroligare i munnen på sätt och vis. Och gick lite annorlunda än jag var van med.
 
Sen var det bara att göra som ridläraren sa, så jag glömde vara nervös :). 
Eftersom hästarna var obekanta för ridläraren så ville hon se oss i olika gångarter och så fick vi öva på mjuka travövergångar, vilket gav mig nåt att fundera på eftersom det oftast är full fart på direkt i traven och jag hinner inte börja tänka innan vi rusar iväg. Där nåt att öva på hela vintern!! :)
 
När de andra hade övat på galoppfattningar och jag sa att jag inte ännu var beredd på det, visste ju att det ofta var fem högre växlar i trav innan hästen alls funderade på galopp, fick jag i stället öva på trav på en rätt liten volt och koncentrera mig på att hjälpa hästen i böjningen så det skulle bli balanserat.
 
Och oj, vad hästen jobbade bra! Har aldrig trott att han skulle klara det så fint, även i hans svårare varv!! :)
 
Jag har ju varit orolig för hans snubblande också ibland.
Visst snubblade han till ett par gånger, men ridläraren sa nåt intressant där.
Hon sa att om jag har "mjuka ögon" så att jag kan fästa blicken högre upp och långt fram så har jag automatiskt bättre balans än om jag kollar underlaget framför. Och då kan hästen också slappna av på ett annat sätt och behöver inte alls snubbla...
 
Och när det gäller jobba på volt, så ska jag vara rörlig i midjan som en Barbiedocka (!!!) och liksom man kollar in nästa hinder i god tid vid hoppning så ska jag också vända blicken till och med lite överdrivet så vänder jag automatiskt överkroppen, och hästen jobbar finfint på volten! :)!
 
Otroligt! Och det funkade!
 
Stallägaren stod lite vid sidan om och kollade och hon sa efteråt att hon aldrig sett oss så samspelta...
 
Vad glad jag blir!
Vad roligt att få tips!
Vad intressant att det kan finnas så löjligt enkla tips:
När det gäller högerböjning och dylik styvhet så hänvisade ridläraren till det jag gör med hästen från marken när han är styv att böja sig, och sa att jag skulle använda min egen innerarmbåge och knuffa mig lite utåt i volten. Och eftersom jag själv också är styv och oliksidig så hjälpte det!!
 
Och varför jag skriver det här och plågar er :)?
För att jag inte ska glömma de här knepen.
För att jag ska minnas hur enkelt ett till synes oöverkomligt problem kan få om inte en fullkomlig lösning men en bit ditåt!
 
Kommentera gärna om det är nåt ni tycker låter helt tokigt :)!
(ser ni förresten på bilden hur dimman kommer krypande... men vi hann sluta innan...)
 
Ha det bra!
 
Allmänt | | Kommentera |

Vad är det för vits med sits?


Det blev höstens första stubbåkerspass igår. :) 
Fast utan bildens cavalletti då. (Bilden är gammal...)
 
Vädret var bästa tänkbara, ca 15 plusgrader och lite lite fläktande vind.
Närmast stallet var det pyttesmå knott som bet så in i vassen, men ute på åkern märkte jag inte av dem. Undrar om hästarna stördes...
 
Åkern sluttar en aning så det gav en rätt behaglig variation, men också lite utmaning. Speciellt när det gällde mera dressyraktiga övningar.
 
Var det bra för hästen att rida tvärsöver i nån sorts böjning, eller var det bättre att göra böjningarna antingen uppåt eller eventuellt neråt?
Eftersom "min" häst har en tendens att bli väldigt framtung så red jag mer "på allvar" uppför sluttningen och tog mer avslappnande nerför.
Serpentiner gick nog riktigt bra att ta tvärsöver hela åkern. Samtidigt utforskade jag lite om det eventuellt skulle finnas nåt förrädiskt hål eller nån ojämnhet man borde se upp med. Åkern hade ju körts med tröska och på vissa ställen hade dom rensat ur "gallret" på tröskan så det fanns små hopar med agn och halmskräp (som inte alltid märktes så bra bland all halmrest) som kändes onödiga att trampa i om man höll på med nån skänkelvikning eller så.
 
Hästen ökade helt klart farten i uppförsbacken, blåsten kom dessutom den vägen också, så det kändes bra i värmen. Det var på den här åkern jag ifjol märkte ytterligare en växel i traven som jag då inte anat.
 
Vi gjorde en hel del öppna på rakt spår och så travintervaller och lite skänkelvikning.
Inga stora saker.
Jag hade en ny säkerhetsväst som jag inte är säker om den passar än, kändes ovant, och så var det ju årets första på åkern, så vi körde mest på lite ett och annat, som humöret verkade säga ja till.
 
Mitt i allt började jag lyssna på hästens tuggande på bettet.
När tuggade han, när var han lugn och framåt, när verkade något störa honom, när var det mesta bra?
Jag kom på mig själv med att försöka hitta den följsamma sits som han var lugn med (i skritten då). Och då försökte jag hålla skänklarna och händerna stilla, röra bara så mycket att jag fick honom på något slags spår. Vi klarade två hela varv runt den stora åkern utan att jag hörde nåt tuggande. Han bara lunkade på.
 
Tänk att det kan vara så svårt att vara stilla och följa med!! Jag börjar så fort spänna mig när jag ska försöka förbli i nån position. Jag fick verkligen koncentrera mig till max. Det var antagligen ett tuffare pass för mig än för hästen :).
 
Sen kan man ju fråga sig: när stänger hästen av? Hur ska man se om han stänger av och därför inte reagerar... och när är han tillfreds och därför inte gör så mycket väsen av sig...???
Där har man nåt att bita i...
 
Nästa gång blir det mer träning på riktigt, som en ridlektion, få se vad hästen säger då!  :).
 
Ha en bra dag! :)
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Respekt...


... för andra människor...
... talas det om i mitt fb-flöde idag...
 
I går kväll efter stallturen märkte jag en ny känsla jag hade inom mig.
En ny känsla just gällande den här speciella individen.
Respekt.
För en häst.
Inte på grund av att han är stor stark och stilig.
I första hand.
Men respekt för att han, som är så stor, stark och stilig, kan stå så stilla och bara njuta av att bli masserad på en liten punkt i pannan på höger sida nära örat.
Trots att allt möjligt händer runtom.
Så står han där med huvudet i princip i min famn och bara suckar tyst efter ridpasset.
Det var ju inget tungt ridpass.
Vi hade haft en ridpaus på en dryg vecka och jag ville bara känna av i vilket skick tjugoåringen är... :).
Och han var glad och framåt och tjänstvillig.
Även om han också tydligt visade när han tyckte det blev för jobbigt.
 
Ett huvud i famnen.
Ingen oro, inget nafs, bara... ro.
 
Respekt.
Jag hittade inget annat ord för det jag kände.
Vet inte om det är konstigt och ovanligt.
Men så kändes det.
:)
 
Ha en bra dag, hör ni!
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp