Huvud till höger, huvud till vänster...

 ... eller var det flickor till höger, flickor till vänster... i visan som rockade loss i svenska melodifestivalen några år sen...
 
Nåja, hur som helst.
Det var knöligt värre på ridplanen idag. Det var ju någon dag plusväder häremellan och hästarna hade plumsat i snön ner till bottenskiktet, sen frös det på, och nu är det lite otrevliga hål överallt.
 
Men fyrkantsspåret hade ju trampats ner ordentligt och använts ofta så det var hyggligt.
 
Alltså började hästen själv gå runt spåret när han såg att jag kom med grimskaftet.
Nåväl, vi lekte följa John då, med hästen före och jag efter, några varv.
Jag testade också jogga lite och då började hästen trava. Ner till gång/skritt igen och så igen lite joggande/trav.
Det funkade väldigt bra. Och jag småpratade en hel del.
 
Efter ett par varv så ville jag byta varv till hans svårare, och det gick, även om han tänkte smita undan.
Två varv for vi väl runt men så tyckte han att det räckte och så ställde han sig utanför stallsöppningen. Okej då, nu är jag klar, tycktes han säga.
 
Sötnosen!
 
Så när vi fortsatte efter rykten så var det fortfarande fyrkantspåret som gällde.
Eftersom jag hade lite jobbigt att gå baklänges så testade jag medan jag gick rättvänd framför hästen om jag kunde lura honom att fundera lite vad tanten framför håller på med. Så jag dansade lite, började göra lite större rörelser med kroppen, och så låtsades jag överdrivet böja mig till höger i spåret (gå i öppna) och böja mig till vänster (alltså inåt/utåt). Och så sneglade jag över axeln och såg att han också böjde sig lika!
 
Okej, nu kanske nån tycker vad är det där för trams, men se jag tänkte då det är dåligt före, svårt att göra nåt "riktigt", så ska han i alla fall få tänka till lite, och ha sällskap av en tokig tant som babblar hela tiden, och så ska han få röra på sig mångsidigt om än bara lite...
 
Och jag tror han gillade det. På nåt sätt.
För han hängde med på allt.
 
Baklänges gick jag och han gjorde en miniåtta är jag petade på bogarna så allt skulle hänga ihop på rätt sätt.
Och oj, va han var skicklig på att fuska! Men när jag några gånger märkte det och petade ännu lite till på bogen så han måste lyssna och ställa sig rätt, så hörde jag nästan hur han suckade över att måsta använda alla muskler...
 
Bäst tyckte jag han jobbade på skänkelvikningarna längs ena kortsidan där det var som mest nertrampat så vi hade lite mer än bara spåret att röra oss på.
Där visade han vad han kan. Och det var nog nästan lika fint som i min dröm jag berättade om i förra inlägget. Även om det bara var kanske cirka tio steg i vardera riktningen. Men han kan! Sötnosen!
 
Det blev många pauser då och då, dels när jag tyckte han hade för bråttom och jag ville be honom rygga lite i stället, han måste ju minnas att han ska lyssna på mig! I varje paus så behövde han gäspa några gånger och det bara knakade i käkarna, så han hade nog fått en hel del att tänka på...
 
Eftersom vi hade god tid på oss så lät jag honom gäspa i fred.
Han är ju den som annars nafsar mig i handen eller i grimskaftet om vi står för länge.
Han vill jobba :).
 
Och vädret var ett par minusgrader, lugnt och stilla, så det var egentligen perfekt.
Till sist masserade jag honom en stund just på bogarna och frambenen. Eller egentligen ville jag bara känna hur de kändes och om han reagerade på nåt, eftersom han så tydligt visade mot slutet att det blev "för jobbigt". Och jag märkte nog att ena bogen var knöligare än den andra.
Men jag tror det är inbokat en massage för honom rätt snart så det är jag glad över...
 
Hmm, vad ska jag månne hitta på för nytt till nästa gång då? ... ifall han låter sig fångas, förstås, "min" egen vildhäst... :) med gråa hår här och där... som jag... :)
 
Ha en bra vecka, hörni!
 
Allmänt | | Kommentera |

Gå baklänges framför...

...

... när hästen så gärna går raskt och tar långa steg.
Det är inte lätt.
Man får tänka på var man sätter fötterna. Och sätta dem stadigt.
 
Och så ska man vägleda hästen. Men inte tvinga.
Lura fram lite böjning. Lite samling. Lite balans.
Då måste man hejda det raska men samla upp energin i alla fall så det inte bara blir släpigt.
 
Det går förresten inte att få det släpigt med den här hästen.
Antingen går vi. Ordentligt framåt.
Eller så står vi. Och väntar. Och äter snö.
Sötnosen :)!
 
Men vi tog fram ett dressyrspö igår. Testade hur hästen reagerar på det. Från marken.
Han blev ännu mer energisk.
 
Jag ska göra nåt, visst, säg mej vad, vad?! Nu, med detsamma!
Svänga på rumpan? Flytta frambenen? Böja på huvudet?
Vad vad vad?
 
Va, stå still? Nä, då äter jag snö.
Snö! Det finns ju av den sorten här...
 
Jag tror det blir riktigt bra. Småningom.
Bara vi vänjer oss.
Jag med att ha både longerlina (utan att tappa öglor och snubbla i dem) och dressyrspö som inte heller ska vifta var som helst och hur som helst...
Hästen med att hejda sig lite i framåtgången, höja sig lite, dra ihop sig en aning. balansera upp sig på ett annat sätt. Och inte bry sig alltför mycket om spöt. Bara så mycket att han vet vad han ska koncentrera sig på.
 
Vi vänjer oss tror jag.
Lagom tills det blir bar mark och härligt underlag att jobba samlat på.
 
Och bekvämt för mig att gå och få hästen att ta en liten öppnavolt runt mig eller lite skänkelvikning längs staketet.
 
Jag ser det för min inre syn hur fint det kan bli. :)
Fåse om det lyckas, ens till några procent, så är jag nöjd. :)
 
Fåse vilket väder det är nästa gång vi ska till stallet!
 
Ha det gott!
 
Allmänt | | En kommentar |

Hjärtligt vinterväder idag...


... och hästen var i allra högsta grad delaktig i den positiva bilden... :)
 
Det singlade ned snöflingor under "träningen" på ridbanan.
Men jag märkte det inte egentligen, var så koncentrerad på att ha hästen att jobba med olika saker.
 
Nåja, jobba och jobba, det var nog ett alltför lätt pass för pensionären (hästen alltså, för mig blev det ibland väldigt flåsigt). Hästen skulle nog ha orkat mycket mer, men samtidigt ville jag inte pressa för mycket.
Vet att jag är mesig, men det är inte min häst, och det skulle kännas så surt om han steg snett, halkade eller...
 
Ja, hu vad det låter mesigt.
Men vi gjorde en hel del omväxlande saker.
Bland annat intervallträning.
Det ni! :) Så sportigt så...
 
Och flåsigt för mig alltså...
När vi hade fri tillgång till fyrkantspåret, alltså fyra raka sträckor, så travade jag före :D! och han efter, nästan en sida, och så ner till skritt igen, sen igen en raksträcka trav osv...
 
Och jag fick springa allt vad jag klarade i det lös-snöiga halkiga spåret för att han skulle få nån slags trav alls.
Han tar ju så rejäla steg redan i skritten så jag får pinna på för att hinna med.
 
Hur som helst.
Det blev intervallträning.
Och sen när det andra ekipaget tog fyrkantspåret i besittning för galopp och sånt arbete så pysslade vi med lite följa John på små ytor här och där, lite böja sig, lite trampa bakbenen under sig, lite rygga och snabbt fram i skritt direkt från ryggningen osv.
Och däremellan stod han och gäspade och gäspade och gäspade. Sötnosen!
 
Och det var under en sån gäspningspaus som jag märkte att det hade snöat.
Hästens rygg var nästan täckt av fina vita flingor.
Och då kunde jag inte låta bli att putsa bort just så mycket att det syntes ett snöfritt hjärta.
 
Hoppas ni också kan njuta av vintrigt väder.
Det lär byta från minus 15 grader till + 5 och regn denna vecka...
 
Men nu njuter jag i alla fall av gnistret, på marken och på hästryggen :).
 
 
Allmänt | | En kommentar |
Upp