Han stod tålmodigt och väntade på mig...
... i ett lugnt hörn av lösdriften där han hade överblick över allt jag sysslade med, men där jag inte kunde se honom då det var så soligt ute och skuggigt inne..
Jag nämnde i senaste inlägg om ett guldkorn i kommunikationen/kontakten med den envisa häst jag envisas med att försöka komma underfund med.
Ett annat inträffade för inte så länge sen, när jag som vanligt mockat först och sen gått runt i hagen och hälsat på de flesta.
Jag hade också hälsat på den envise, men sen blev det nån oro och allt blandades om i hagen.
För att få en trevlig avslutning innan jag for hem igen så ställde jag mig och funderade med flockens tystlåtne ledare. Jag stod rätt länge där och sneglade samtidigt efter var "min" häst var, men alla var så utspridda och hagen var stor så jag såg honom inte.
Jag sa hejdå till flockledaren och gick till lösdriften som ledde till stallet som ledde ut till bilen.
Och så mitt i allt rör sig en skugga där i lösdriften, "min" häst! :)
På riktigt så utropade jag, nejmen, är det här du gömmer dig!?
Han bara sneglade smått otydbart och fortsatte halvsova.
När jag gosat lite med honom ställde han sig precis där man brukar binda fast hästarna när de ska ryktas och sadlas.
Han bara stod där som för att säga, var är borsten nu då?
Det blev en timme till i stallet den dagen :).
Jag borstade, gosade, pratade och putsade och funderade och njöt.
Och han somnade nog ett par gånger och vaknade sen till med ett ryck.
Innan han fortsatte slöa och bara vara.
Ett par gånger såg det ut som om han fått nog.
Då var jag noga med att inte blockera utgången, utan visade och sa: det är fritt fram att gå, tycker du inte om det så... du är inte fastbunden...
Samtidigt försökte jag lyssna på vilken borste han ville ha, och vilka ställen han ville bli putsade på. Svansen försökte jag inte alls med den här gången eftersom jag vet att han inte rikitigt gillar det. Har han en gång kommit dit och ställt sig frivilligt så tvingar jag inte heller.
Vilken varm glädje jag kände efteråt.
Det var första gången jag märkte att han riktigt njöt av "behandlingen".
Och han hade väntat på mig där.
Man har mycket att lära sig än...
Ha det gott och kör försiktigt på de mörka höstvägarna!