horsesinmind.blogg.se

... med två hästar att jobba med.

Blev verkligen förvånad när jag genomvarm och med svettiga handskar gick med hästen och stallägaren som kommit ut till ridplan en sväng råkade nämna hur kallt mätaren visade...

 

Jag hade jobbat med den äldre hästkompisen, från marken.

(Han kom fram genast från början och visade att han ville på promenad idag, ingen ny höbal att vakta idag! som jag berättade i förra inlägget.)

Vi hade gjort lite tempoväxlingar, travat korta stumpar för att få omväxling i den annars lugna promenaden.

Eftersom det så länge varit så kallt ville jag inte försöka tvinga den "gamles" leder till nåt som han inte självmant vill göra.

Visst hörde jag att alla hästarna ibland fått nåt värre infall och rusat runt i hagen men det är en annan sak.

Som sagt, promenad på ridplanen och korta spurtar.

 

Ja, det var ju närmast jag som spurtade, flåsade och flängde en sida eller två, medan hästen i rätt lugn takt travade makligt efter mig...

 

Men varmt fick jag, och lite uppmjukning blev det väl ändå för den gamle.

 

Sen stod den yngre så lägligt till när jag förde den gamle tillbaka till hagen.

Jag frågade om han ville komma en sväng med mig :).

Och han protesterade inte.

Så det blev att fortsätta där vi slutade senast, att försiktigt bekanta sig med varann och se vad vi kan hitta på.

 

Väldigt trevligt.

Båda är trevliga, men oj så olika :)!

 

Jag får tänka efter ordentligt så jag inte förhastar mig med nåt när jag jobbar med den yngre.

Att jag inte flamsar nåt onödigt, eller skrämmer upp med nåt snabbt svischande grimskaft i stället för spö.

Att jag är tydlig och berömmer när han gör rätt.

Och att jag inte tjatar alltför mycket... :).

 

Vad vore livet utan hästar?

Säkert möjligt det också, om man inte hade chans till hästkontakt, men nog skulle jag sakna det!

Ha det gott i den begynnande våren!

Visst kan man säga så när mätaren ännu en natt sjunker en bra bit under 20 minusgrader... :).