horsesinmind.blogg.se

... från skärtorsdagskvällens stalltur.

 

Helt otroligt det här ljuset som dröjer kvar så länge på kvällarna! :)

Delvis tack vare den rena vita snön, antar jag.

Men förstås också på att dagarna blir längre nu.

 

Om man jämför med att en kväll gå omkring i gyttja och slask och kanske regn i halvsmutsigt mörker...

... och så får man ha ljuset med sig hela kvällen, och se hur himlen sakta färgas i olika otroliga nyanser medan solen går ner... och det ändå inte blir helt mörkt...

 

Hästarna har ju en stor del i det mysiga förstås :).

Det hörs ett frust här och ett frust där, och nånstans är det någon som skrapar i snön, tror det ska gå att hitta nåt grönt därunder :).

 

"Min" gamle travare hade ställt in sig på att springa den här gången. Han kom genast fram till grinden, motade bort den andre valacken och sa, nej, det är min tur idag! :)

Jag vet ju hur han kan vara sur och "vill inte", så det är så sött när han så tydligt visar, idag är det jag! :)

 

Min stallkompis hjälpte mig så det inte skulle bli bråk vid grinden.

Hon höll i den andre valacken medan jag helt lugnt öppnade grinden så "min" häst fick gå för egen maskin och i egen takt ut ur hagen. Och han gjorde det bestämt men lugnt, "nu är det jag"...

 

Vi gjorde inget märkvärdigt.

Jag kom på i sista sekund att jag skulle tömköra, men efter ett halvt varv med fnurror på tömmarna så bestämde jag snabbt att det här försöker jag inte idag. Jag bytte bort körsele och tömmar mot longerlinan i stället och så började vi gå runt på plan.

 

Jag utnyttjade några bommar till att ta åttvolter så där i misstag, jag vet ju att den gamle är styv och inte alls gillar olika böjningsövningar, men när vi enkelt bara gick runt bommarna och jag bara visade vägen framför mulen med handen, "höger" och "vänster", så gick han hur små volter som helst och inga kantigheter. 

 

Sen gick jag in mot mitten och visade att han får långlina om han vill springa.

Och efter lite funderingar så började han självmant trava när han "hittade spåret".

Och han travade och travade :).

Syntes att han var inställd på att få upp flåset :)!

 

Jag lät honom jobba ifred.

Sade några uppmuntrande ord emellan, men lät honom springa.

Fick ju chans att iaktta honom. Och blev så glad också när jag märkte att han inte verkade speciellt styv och kantig, som han ju ibland varit.

 

En gammal vacker häst som frustade, jobbade, frustade, i lugn värdig takt. I båda varven.

Sötnos! :)

 

Eftersom han faktiskt började flåsa, så gick vi sen i spåret en god stund och småpratade.

Sen lite avborstning, benkoll och sånt, och så tillbaka i hagen och till det goda höet som nu säkert smakade ännu bättre :).

 

Jo, till bilden, jag hade ju ingen påsklilja förstås, men om ni undrar vad de där tunna bruna strecken är nere till vänster i bild, så är det bara ett vårtecken: pälslossning på gång, och det betyder päls i munnen, i ögonen, i näsan och... på kameralinsen ;)!

 

Ha en skön fortsättning på påskhelgen! :)