Norrskenet vandrade över himlen...


... medan minusgraderna kröp in på kroppen...
 
Det var bara tio minusgrader när vi kom till stallet.
Och lite mockande och annat jobb gjorde mig varm.
 
Att "min" häst genast kom fram och ställde sig vid stallöppningen gjorde mig också varm :).
Inte ofta det händer, men idag ville han tydligen bli ompysslad.
Eller åtminstone ut på promenad.
 
Tyvärr var det så sent på kvällen så mörkret och varghotet runtom gjorde att vi höll oss på ridplanen.
Han skulle gärna gått nån annanstans.
Och jag också.
De senaste dagarnas tilläggssnö hade gjort det tungt att gå på plan igen.
Åtminstone för mig.
 
Men vi tog vår promenad och några korta travstumpar efter varann.
Däremellan tog han en tugga snö :).
Så sött när de sen lyfter huvudet och hela mulen är vit av snö :)!
 
Jag vet inte om det var den gamle hästen som fått vårkänslor eller om det var jag som var extra långsam, men ibland när han gick efter mig i spåret så hade han mulen i min rygg, som om han lätt buffade på mig...
 
Nåja, medan minusgraderna tilltog mot senkvällen så märkte jag att norrskenet plötsligt fanns med oss.
Man väntade nästan att det skulle höras ett sprakande :).
Det var inte så våldsamt som jag ritat på bilden.
Men det var väldigt tydligt flammande.
Ibland syntes trädtopparna som kolsvarta mot det ljusa norrskenet strax bakom och ovanför.
 
Fint, och härlig stund!
Inte många kvällar som man upplever sånt.
Att man råkar vara ute.
Råkar ha en häst att luta sig mot.
Råkar vara klädd så man tål stå en stund och bara njuta :).
 
Men visst är våren på kommande! :)
 
Ha det gott hörni! :)
 
 
Allmänt | |
#1 - - Bettinas islandshäst:

Men så häftigt att få se norrsken! Jag har aldrig lyckats pricka in att få se det.

Svar: Ja. Jag hade sett skymten av det kvällen innan också så jag visste att chansen var stor om det blev tillräckligt kallt. I sällskap med hästarna var det ju lite extra trevligt förstås... :).
Mymind

Upp