Tjugoåringen blev ung för en halvtimme :)...

 ... när han kom ut i skogen på promenad i alldeles lämpligt vinterväder och nästan bra före...
Och den som höll i longerlinans andra ände, femti-plussaren, eller egentligen sexti-minusaren numera, blev också ung på nytt för en halvtimme :)...  
 
Det var dagens höjdpunkt, helt klart.
Mätaren hemmavid visade minus 15 grader när vi for till stallet, tror jag.
När vi kom hem var det bara ca 7 grader minus.
Skogsvägarna vi hittade hade nästan lagom med snö.
För att hästarna inte skulle behöva halka på isunderlag.
Och för att jag ändå skulle orka gå nästan i skritt-takt.
 
Alltså stallkamratens häst skrittade mer i min takt.
Men "min" häst, som ni ser, var nog ofta en eller två meter framför på sin sida av vägen.
Jag hade ju longerlinan eftersom jag visste att han har mer fart än mina ben hinner med.
Så är det också på plan överlag.
 
Så det blev att kolla lydnaden och hörseln då rätt så ofta.
Ett lite fastare tag om longerlinan räckte oftast för att han skulle hejda sig mitt i steget.
Eller att jag själv helt lugnt blev stående. Det reagerade han på ögonblickligen.
Sånt är skönt.
När man vet att han är närvarande hela tiden, fast hans blick är långt fram, eller åt sidan, eller öronen uppfattar en ekorre som gnager på en grankotte 200 m framåt till höger :).
 
Sen blev det inte så mycket mer.
Hade varit skönt med bra underlag för en ordentlig trav-longering, men sånt finns inte just nu.
Men det blev lite böjningar. Lite checka skänkelvikningar, att de sitter. Sen blev vi stående, han gäspande, jag lite masserande. Och så var det inte så mycket mer.
 
Det behöver inte vara så mycket mer. Skogsturen gjorde gott åt huvudet, tror jag, både hästens och mitt.
Så sällan som det är ljust och bra väder när vi är i stallet.
Nu var det.
 
Hoppas ni hinner njuta av vintervädret också, på olika sätt!
 
Allmänt | |
Upp