Skritta av är inte fy skam... :)
... om man haft en paus i ridandet på sisådär ett halvt år.
Då är bara det att få sätta sig i en sadel något alldeles fantastiskt...
Jag har för andra gången nu efter det långa uppehållet fått skritta av stallkompisens häst efter alla galopprundorna. Själv har jag jobbat från marken med "min" häst eller så har vi varit en liten promenad i terräng för att njuta av det sista av vintervägarna innan halkan kommer.
Men sen, på slutet, har jag fått sitta upp och...
... och så har jag gjort alldeles för mycket.
Försökt hitta sitsen, i en okänd sadel.
Hitta balansen, på en obekant häst.
Hitta rytmen och språket hos en knepig liten svart en som jag från marken sett hur hon kan fara fram som ett jehu och ibland protesterar med halvstegringar och bakutsparkar...
Men hon visste nog vad öppna var :)!
Och trava lugnt kunde hon också när jag bad om att få känna på några travsteg.
Men det där att bara åka nån gång också.
Inte kräva nåt speciellt.
Bara åka.
Läste häromdan om en hästtjej som varit på centrerad ridning -kurs och lärt sig massor, koncentrerat och intensivt.
Sen lade hon upp en video där hon rusade fram i galopp i en vacker allé som avkoppling efter kursen.
Egentligen förstår jag henne: skönt att bara åka med i farten :).
Men själv skulle jag antagligen försökt repetera det jag lärt mig på kursen, rädd att glömma nåt viktigt... och så skulle jag ha filat på en massa små detaljer... och kanske blivit frustrerad, för sällan går det lika bra hemma som det går när man har en instruktör bredvid som säger hur man ska göra och som ser vad man gör fel och varför hästen reagerar som han gör...
Jag får så lov att säga som jag sagt många gånger de senaste åren: När jag blir stor ska jag lära mig rida! :)
Det siktar vi på! :)
Ha en bra vecka!
Ps. Ni ser väl vårtecknen på bilden? Dels de mörka ringarna runt stolparna: solen börjar leta sig ner till marknivå just där :). Och de allt tydligare framträdande bajshögarna från början av vintern, de som hamnade under den stora snöstormen och som sen frös fast där och inte har synts förrän nu småningom när solen gör sitt vårjobb... Sånt har man tid att upptäcka när man ser allt sådär lite från ovan och bara låter hästen lunka på i sakta mak :). Ds.