Dagens ridlektion på stubbåkern...


... blev mindre dramatisk än väntat men mer överraskande och positiv än jag vågat hoppas på.
 
Eftersom alla hästarna var på nåt konstigt höstbushumör när vi skulle ta fast dem i hagen, de sprang, sparkade bakut, smet undan, skriade, så hade jag inga stora förväntningar på att kunna koncentrera mig på ridlektionen.
Vad tog det åt dem?
 
Sen när de tre väl stod på sina egna ställen för att ryktas och sadlas så blev det lugnare.
Men när vi sen klev ut ur inhägnaden och de förstod att vi skulle antingen ut i terräng eller ut på åkern och inte på den "tråkiga" ridplanen, så fick jag igen en klump i magen av lätt oro, hur skulle det här gå?
 
Som tur är hade vi senaste gång invigt årets stubbåkerssäsong, så både hästarna och vi var ändå välbekanta med stället. Och visst blev de lugna när de såg vilken omgivning de skulle jobba i.
 
Bara jag som ännu hade en liten orosklump envist hängande nånstans i magtrakten.
 
"Min" häst hade fått ett mjukare bett så han var lite oroligare i munnen på sätt och vis. Och gick lite annorlunda än jag var van med.
 
Sen var det bara att göra som ridläraren sa, så jag glömde vara nervös :). 
Eftersom hästarna var obekanta för ridläraren så ville hon se oss i olika gångarter och så fick vi öva på mjuka travövergångar, vilket gav mig nåt att fundera på eftersom det oftast är full fart på direkt i traven och jag hinner inte börja tänka innan vi rusar iväg. Där nåt att öva på hela vintern!! :)
 
När de andra hade övat på galoppfattningar och jag sa att jag inte ännu var beredd på det, visste ju att det ofta var fem högre växlar i trav innan hästen alls funderade på galopp, fick jag i stället öva på trav på en rätt liten volt och koncentrera mig på att hjälpa hästen i böjningen så det skulle bli balanserat.
 
Och oj, vad hästen jobbade bra! Har aldrig trott att han skulle klara det så fint, även i hans svårare varv!! :)
 
Jag har ju varit orolig för hans snubblande också ibland.
Visst snubblade han till ett par gånger, men ridläraren sa nåt intressant där.
Hon sa att om jag har "mjuka ögon" så att jag kan fästa blicken högre upp och långt fram så har jag automatiskt bättre balans än om jag kollar underlaget framför. Och då kan hästen också slappna av på ett annat sätt och behöver inte alls snubbla...
 
Och när det gäller jobba på volt, så ska jag vara rörlig i midjan som en Barbiedocka (!!!) och liksom man kollar in nästa hinder i god tid vid hoppning så ska jag också vända blicken till och med lite överdrivet så vänder jag automatiskt överkroppen, och hästen jobbar finfint på volten! :)!
 
Otroligt! Och det funkade!
 
Stallägaren stod lite vid sidan om och kollade och hon sa efteråt att hon aldrig sett oss så samspelta...
 
Vad glad jag blir!
Vad roligt att få tips!
Vad intressant att det kan finnas så löjligt enkla tips:
När det gäller högerböjning och dylik styvhet så hänvisade ridläraren till det jag gör med hästen från marken när han är styv att böja sig, och sa att jag skulle använda min egen innerarmbåge och knuffa mig lite utåt i volten. Och eftersom jag själv också är styv och oliksidig så hjälpte det!!
 
Och varför jag skriver det här och plågar er :)?
För att jag inte ska glömma de här knepen.
För att jag ska minnas hur enkelt ett till synes oöverkomligt problem kan få om inte en fullkomlig lösning men en bit ditåt!
 
Kommentera gärna om det är nåt ni tycker låter helt tokigt :)!
(ser ni förresten på bilden hur dimman kommer krypande... men vi hann sluta innan...)
 
Ha det bra!
 
Allmänt | |
Upp