Ser hästen bra i mörker?...

... googlade jag på, och såg alla möjliga svar...
Naturligtvis ska man läsa på nån "seriös" sida om man vill ha fakta.
Jag hamnade in på en diskussionsspalt och fick höra alla, och jag menar alla, tänkbara versioner på svar :).
Men jag fick också läsa några intressanta tankar, vad folk hade råkat ut för, hur de hade tolkat hästens reaktioner osv.
 
Men jag funderade på det här under senaste stallsturen.
Det blev kväll innan vi hann ut på ridplanen så det var skymning och blev snabbt mörkare.
En ordentlig strålkastare fanns ju nog i ett hörn av planen, så man såg ju nog var man red, men eftersom jag har extremt dåligt mörkerseende (pga olika orsaker) så blev jag osäker. Dessutom bländades man ibland av strålkastaren och efter vad jag läst om hästars syn så kunde hästen väl också störas till en del av den starka lampan.
 
När jag red runt fyrkantspåret och kom till det bortre hörnet så tänkte jag; ser hästen när han ska vända för att inte störta rakt in i hagstängslet (trådar)? Eller borde jag säga tydligt till?
Ju mer jag funderade på det, desto osäkrare blev jag, och så tyckte jag hästen också blev osäker på vägen.
 
Det var ju det där jag fick höra på ridlektionen på åkern för nån vecka sen.
Att om jag är osäker och tittar ner så blir hästen osäker, dels eftersom min balans rubbas, och då är risken större att han snubblar.
 
Så att hästen snubblade mer nu när det var mörkt så kan helt enkelt bero på att jag tittade ner, hade svårt att ta sikte på den rutt jag skulle följa.
När jag red där och blev allt mer frustrerad över min dåliga syn (när det är mörkt blir ju alla negativa tankar ännu mörkare) så kom jag att tänka på de som rider fast de är nästan blinda. Hur gör de då?
 
Hur som helst.
Att reflektera över orsaker och följder är hälsosamt.
Få se om jag lyckas göra en annorlunda ritt idag.
Visserligen är det tänkt att vi ska hinna till stallet nästan två timmar tidigare, men det mörknar ju allt tidigare på dagen nu, och med tanke på hela långa vintern så är det skäl att ta tag i den här saken nu.
För jag vill ju inte se mörkret som ett hinder hela vintern...
 
Bilden är gammal, från fjolvintras faktiskt, men jag tyckte den passade rätt bra.
För under senaste stalltur så förekom det faktiskt mystiska ljusfenomen på himlen, med tillhörande dån av varierande styrka.
Det var nämligen militären som hade mörkerövning och det brukar synas och höras häromkring ibland. Man hör ju flygplanen som spränger ljudvallarna, men sen såg jag orangea och vita prickar som rörde sig på himlen, och det följde ju inte ljudet (ljud och ljus har ju som bekant olika hastighet).
Så i min frustration och osäkerhet över "mörkerridningen" så trodde jag ett tag att jag blivit tokig och börjat höra och se konstiga saker :).
 
Men hästarna var hur lugna som helst över flygplanen och bullret.
Värre skulle det vara om en varg strök förbi, antar jag...
 
Önskar er en bra dag/vecka/månad och gott nytt år, också! :)
(Jo, jag vet att det bara är oktober än ;)...)
 
 
 
Allmänt | |
#1 - - Bettinas islandshäst:

Ha, ha. Det ÄR läbbigt att inte ha kontroll. När jag och Juppe faktiskt kom iväg på en frihetsdressyrkurs här nyligen så kollade fröken vår balans genom att jag skulle blunda och rida rakt.
Läbbigt och kul. Då gäller det att "tänka" rakt också. Det gick hyfsat . . .

Svar: Ja, den övningen har jag gjort också, men på CR-kurs för att känna hur jag sitter. Men då hade jag en som ledde hästen för att jag skulle få koncentrera mig på det jag kände. Intressant att testa, och lite kusligt att märka hur snett man tänker...ibland...
Mymind

Upp