Kusligt i novembermörkret...
... om man inte skulle ha en mysig varm häst att gå bredvid och prata med. :)
Strålkastarna är bra, men de speglar sig också som månar i vattenpölarna i bortre hörnet och gör att till och med hästen är mer rädd än vanligt för vattnet.
De blå och röda tunnorna i mitten ger en lämplig koordineringspunkt att utgå ifrån när man gör sina volter, eller skänkelvikningar, eller små fyrkanter, eller varför inte en miniåtta nånstans bredvid.
Tänk vad det är skönt när man går i gyttjan med hästen nånstans bakom sig och febrilt försöker tänka ut vad man ska hitta på för övning, blir kanske frustrerad och sjunker kanske djupare i gyttjan än nödvändigt, och så plötsligt känner man en mjuk varm mule som buffar på ens hand som för att säga, jag är här, behövs det nåt mer? :)
Okej, det är november, det är halvkallt, det är blött, det är mörkt, men tillsammans med en lugn och trygg fyrfoting är det så sak samma, vi fortsätter :)!
Ha en bra fortsättning på veckoslutet! :)