Hästen hade isklackar, jag fick genomvåta fötter...
... men det kan gå ändå.
Det hade kommit lite snö senaste natt. Och det var blötsnö.
Så när man sen går och springer ungefär en timme på en stubbåker med skor som inte är vattentäta så får man acceptera att även innersta strumpan är blöt.
Men sånt tänker man inte på när man har trevligt sällskap.
Bilden ser ju helt klart vidrig ut.
Sådär longerar man inte.
Ser ju mer ut som om jag kastar lasso eller nåt.
Men saken är den att jag har lite problem med longering. Jag blir så fort yr.
För att råda bot på det så brukar jag gå snett bakom hästen och på en volt jag också, för att inte bara stå i mitten och bli allt snurrigare tills jag raglar som ett fyllo.
Men nu ville jag låta hästen trava lite mer och på en större volt, och plötsligt märkte jag att han gärna travade där några varv utan att jag gjorde nåt.
Så jag stod på ett ställe, flyttade inte fötterna, vände bara på överkroppen så att jag kunde följa honom med blicken. När han sen travade bakom mig, så att säga, så lyfte jag bara handen så att longerlinan fick löpa fritt igen utan att tvinna sig runt mina ben.
Ett par varv både till vänster och höger gick det riktigt bra.
Sen har jag lite svårt med att longera länge, har ju läst att det egentligen belastar hästens ben ojämnt, så jag varierar hellre med annat.
Men eftersom han har så vägvinnande trav så hinner jag ju inte springa med hur mycket jag än ville. Åtminstone inte mer än ca 20-30 meter, sen flåsar jag som en blåsbälg...
För att variera longeringstraven så sprang vi sida vid sida ett par "långsidor" då jag fick honom att trava lite kortare, och hoppeligen lite mera "uppåt", utan att bryta av till skritt.
Nu har han ju också en så vägvinnande skritt, så tidigare har han ganska snabbt börjat skritta i stället fast jag sprungit och flåsat bredvid.
Men idag ville han trava.
Sen är det så skönt att ta de där pauserna då och då, när man bara går tillsammans och han blåser lite på min hand och undrar, ska jag göra nåt eller är det dags att stå och gäspa?
Och gäspa gjorde han massor i slutet :).
Jag tycker det är så gulligt när det knakar i käk och hals och jag vet inte vad, och så himlar han med ögonen :)!
Hoppas ni också har tid att gäspa i lugn och ro och låta spänningarna släppa! :)