Ett obehag i munnen kan ge nackproblem och sjuk rygg...
... sa hon på föreläsningen och ritade upp en bild och ritade röda punkter där det kunde vara ont.
Hon var utbildad hästosteopat, om jag inte minns riktigt fel, och förklarade just det där som man hört förr att det är så svårt att lokalisera ett fel på en häst, för hästen kompenserar och står ut med och försöker ändå. Om man inte är så uppmärksam att man märker första minsta tecken den visar på att något inte är som det ska.
Tyvärr går ju de där funderingarna långt utöver min kunskap så jag för överlämna åt andra att avgöra vad som behöver rättas till angående utrustningen.
Men på tal om bett, så fick "min" häst idag testa ett helt nytt bett, ett gummibett, vackert grönt och extremt mjukt.
Hästen snusade först på det, det skramlar ju inte som det vanliga bettet? Vad är det där? Ska jag ta det där i munnen?
Sägas bör att han är väldigt lätt att tränsa. Han bara helt enkelt tar bettet i munnen och så är det med det.
Sägas bör att han är väldigt lätt att tränsa. Han bara helt enkelt tar bettet i munnen och så är det med det.
Vilket är väldigt skönt.
Men ägaren ville i alla fall testa om han skulle trivas med ett mjukt bett. Han är ju till åren kommen och det kan hända att man gärna mjukar upp utrustningen då, vad vet jag, och så behöver man ju inte heller få honom att gå i en massa invecklade dressyrpiruetter och sånt.
Han verkade mera på hugget än vanligt idag.
Och då är han ju alltid framåt, kan man säga, men extra framåt idag.
Det kan bero på vädret.
Det kan bero på den brunstiga damen i lilla hagen bredvid.
Det kan bero på vårfeelis i allmänhet.
Eller på att underlaget äntligen var riktigt bra på nästan hela ridplanen.
Sen efter avslutat "träningspass" så var han alldeles vit runt mulen.
Hade han månne jobbat lite extra?
Jag skrittade honom en hel del på lång tygel, försökte verkligen följa med i sitsen där, och så använde jag minimala hjälper men försökte ändå med en hel del böjningar hit och dit. Sen påpekade en åskådare att han steg väldigt ordentligt med bakbenen under sig, och jag blev så glad att höra det!
För det betyder ju också att jag liiiite vet hur det känns när det är rätt.
För det är ju just det där med bakbenen jag vill få jobbat med så hans framben blir lite mer avlastade.
Nåja, en lång historia det här.
Men solen sken från klarblå himmel.
Det var verkligen vår i luften.
Och spovarna och tofsviporna hördes på åkrarna runt om.
Mera sådant! :)
Ha det gott!