Skänkla med magen, skrev hon...
... när någon frågade om man ska använda benen eller bara hälarna när man skänklar.
Det var en finsk bloggerska som nämnde saken i förbifarten.
Jag blev och fundera på det.
Där kommer ju nog hela sitsen in i bilden. Och inställningen. Tanken. Meningen med det man tänkt göra.
Centrerad ridning, eller kon-centrerad ridning...
Ibland har man märkt att man bara behöver tänka tanken att göra halt så stannar hästen.
Det måste ju vara nåt man gör omedvetet då som ger hästen signalen. Kanske inte signalen att stanna nödvändigtvis, men åtminstone signalen att nu behöver du inte mera, om du inte vill...
Jag minns en lektion i akademisk ridning jag var på för otaliga år sedan. Det var den gången jag red barbacka på lektionen och instruktören höjde på ögonbrynen men med ett stort leende: ja, se här har det hänt något sen senast! ("Senast" hänvisade till lektionen på föregående kurstillfälle några månader innan då jag var så rädd att sitta i sadeln att hon först gick bredvid hela tiden, beredd att ta i hästen ifall den mot förmodan skulle göra nåt annat än skritta långsamt...).
Barbackalektionen var väldigt intressant just med tanke på sitsen. Eftersom hästen var sävlig, inte mer än jag måste -typ, så placerade instruktören mig ca 7 cm längre bak på hästryggen, och vips hade jag en helt annan häst!
Då var hon dels känslig för minsta skänklande och dels hade jag en helt annan balans och en helt annan kontroll över det hela. Också, och kanske speciellt, i traven! Bara på grund av de där 7 cm längre bak.
Samma sak åstadkoms i sadel genom att... dra in magknappen mot ryggen, om så bara en centimeter eller en halv... och det gör att man automatiskt nästan tippar bäckenet en aning bakåt, och gör det lättare för hästen att flytta framdelen, bogarna... En liten viktförskjutning bakåt.
Hästen märker skillnaden. Garanterat. De är känsliga. Alla. Men så finns det såna som är hyperkänsliga, då kan det räcka med en millimeter :).
Intressant det här... Ha det gott!