När det stormar...
... så att hästen vikar ihop öronen för att inte få skräp i dem, vad gör man då? och hur lyckas men då med mjuka hjälper och minimala förhållningar?
Ja, kanske man får ropa lite högre för att hästen ska förstå att han ska lyssna fast det knappt hörs vad man säger...
Nä, det där vet jag inte. Såå mycket har det inte blåst än när vi varit ute och "tränat". Jag är lite för rädd av mig så jag håller mig mera inomhus om det stormar så våldsamt.
Det blev en "längre" paus igen i hästkontakten, dels för att jag hade en så våldsam förkylning och så var det andra saker som kom emellan.
Men i fredags var vi i stallet igen. Och nu är det ju så länge ljust på kvällen! :) Hurra!
Eftersom ridplanen inte alls är ridbar än, så blev det åkern mot skogen som gällde. Där var det egentligen riktigt lagom. Ingen snö, men inte heller helt upptinat så det var inte sjunka-ner-till-knäna-blött.
Jag märkte när jag promenerade bredvid hästen, att jag ibland halkade till eftersom det mellan tuvorna kunde vara en isskarp fläck, men det var bara på vissa ställen.
Jo, jag kom mig inte för att rida. Vet inte varför. Men tänkte också att eftersom det varit ett tag sen senast nu igen så är det bättre att kolla in kontakten och kommunikationen till fots först. Och så är det lika bra motion för hästen och verkligt bra för mig. Vi till och med travade ett par stumpar där underlaget var så pass "o-tuvigt" att jag vågade springa för fullt.
För springa fick jag om jag skulle låta hästen trava ordentligt och ändå hänga med. Jag strävade till att hålla jämna steg med honom för att det skulle bli minst ryck i grimskaftet och kännas mest vi-gör-det-tillsammans.
Och det var så roligt, för även om han travade rätt snabbt, så lyssnade han tydligen till mina steg och saktade in så fort jag visade tecken på att inte hänga med i svängarna.
En gång testade jag också att inte sakta ner till skritt utan bara sakta in till lugnare trav med kortare steg, och han lyssnade! Fast han vill ju helst köra race. Är man travare så är man :). Men det är ju inte jag då... :).
Tänkte ett tag, att hur skulle hästen göra om jag snubblade och föll?
Men det gjorde jag inte, och vi var rätt nöjda båda två tror jag, efter den där timmen där på åkern.
Nästa gång kanske det blir att sadla om :)...