Om man kunde tala häst...
...så skulle man veta...
...hur man ska göra...
... vad man ska svara...
... och när man inte ska...
... när man ska... bara vara...
Nallebjörnen har trampat tokigt och dessutom tappat en sko, i detta slaskiga isiga vårvinterväder, så i väntan på att hovslagaren får det fixat så... väntar vi...
Så vi har god tid på oss att prata om allt möjligt. Inte bara tempo och fart och böjning och ställning och balans...
Men det här med kommunikation är nog så komplicerat ibland.
Liksom i alla relationer.
Men speciellt när man inte har gemensamt språk och när maktfördelningen i form av fysisk vikt och styrka är synnerligen ojämnt fördelad.
Ska se om jag lyckas få nån ordning på det här...
Men huvudet, ögonen, ansiktet, det säger så mycket mer än man är van att se.
Och så behöver man mer tid än när man har gemesamt språk.
Det tar tid att tolka. Läsa av.
Tid att hitta sätt att uttrycka sig.
På ett sätt där man är tydlig men inte brysk.
Horsesinmind... again...
På Juppes och min senaste grupplektion fick vi i uppdrag att hela tiden formulera vad vi gör under en uppvärmning. Jag och några andra valde att mumla fram våra tankar, andra tänkte bara inne i huvudet. Så roligt. Så nyttigt. Inför en hörnpassering kunde det låta så här: Nu börjar jag med att titta dit vi ska, strax före böjen gör jag en halvhalt, mitt vänstra ben pickar lite, mitt högra går lite bak osv osv. Och Juppe frustade på det mest komiska vis och lyssnade noga på mig. Det blev så harmoniskt! Med risk för att uppfattas som lite underlig ska jag börja göra det här oftare. :-)