En mule i handen känns...
... väldigt behövligt just nu...
Att bara stå där...och se på de känsliga närborrarna...
... vifta bort en broms, ett surrande och bitande kryp, från det fina huvudet med de lurviga öronen.
Det behövs inga ord, bara lugna andetag...
... nu är vi här, just nu, och det är rätt så bra, om vi bortser från krypen...
Träningspassen får vi fundera på senare, och motion, och kroppshållning...
Nu andas vi nuet.
Tills det känns att vi vill nåt annat.
Vi måste börja från noll.
Igen.
Men om det betyder att man börjar med en mule i handen så är det rätt bra utgångspunkt.
Vi börjar där.
Behöver inte hinna så långt idag.
Inte i morgon heller.
Vi ser sen.
Visa mig dina irriterande kryp så ska jag mosa dem, schasa bort dem.
Vi fortsätter en annan gång.
Lena hästmular och varm go hästlukt, räcker inte det? Skönt att kunna börja från noll hur många gånger som helst.