Hästens naturliga form...
Var på en intressant föreläsning i helgen. Om bärighet och att få hästen att gå i rätt form.
Föreläsaren resonerade som så att hästen ju ursprungligen har gått, och när den får göra som den vill i hagen går, med huvudet nedsänkt, äter och "rullar" framåt på ett sätt, väldigt framtungt.
Bakbenen gör inte mycket.
Utom de gånger när den leker eller bråkar med andra hästar...
Men sen när hästen får en ryttare på ryggen så blir det ju annorlunda.
Dels mera tyngd, inte så bra att gå med huvudet nere i marken och bara jobba med frambenen, dels stör ryttaren med sina skänklar, pushar framåt, orsakar kanske obehag, och hästen lyfter huvudet rätt högt, spänner sig kanske, och går framåt på ett helt annat sätt, kanske försöker "springa ifrån" obehaget. Frambenen har kanske fortfarande rätt mycket vikt, och bakbenen bara pushar på för att komma bort...
Det jag ville lära mig mera om på föreläsningen var hur jag ska göra för att hjälpa hästen att orka bättre, vilja mer, må bättre, hålla längre...
Innan föreläsningen sökte jag tips på nätet också. I Markus Ridhandbok. Dels tar han opp olika ämnen i olika kapitel, väldigt åskådligt. Men så har han också en flik där läsare har fått ställa frågor och där han svarar på och funderar kring läsarnas tankar.
Där hittade jag ett citat som jag gillade, vet ju inte om det stämmer alltid och till 100 %, men det verkar logiskt:
"Ingen häst väljer att gå i en form som ger den dåliga muskler" om den får välja själv, så åt en som frågade hur hon skulle lägga upp träningen för en gammal häst som "stått stilla" en tid gav han rådet: Låt hästen välja och stör så lite som möjligt med skänklar och tyglar.
Jag märkte det här senast jag red den gamle travaren.
Han har ju inte gått så mycket i vinter, mest på grund av dåligt underlag i kombination med barfota hovar. Han har ju gått och busat med tjejerna i hagen förstås men inte så mycket annars.
Jag hade skrittat en god stund när jag på en "långsida" gav honom rätt långa tyglar och bara koncentrerade mig på att vara följsam med sitsen och störa så lite som möjligt.
Och hans reaktion! Han sänkte huvudet till samma nivå som ryggen ungefär och så frustade han och längde på stegen.
Jag blev så glad i hela kroppen! Några steg lyckades jag störa honom så lite som möjligt och han fick välja form..
Men jag märkte hur svårt det var att inte störa!
Det vill jag lära mig mer om!
Inte störa :)!
Ha det gott!
.