Rid- och hästkunskap via kurser på nätet...

... lite som simundervisning på land...
 
Det är där jag är just nu.
 
"Börja om från början, börja om på nytt.
Varför ska man sörja, tiderna som flytt..." fortsatte SvenIngvars sång i tiderna...
 
Men jo, jag sörjer nog lite, eller kanske mycket, det jag gjort fel och det jag inte har förstått tidigare.
Det kom lite ridrädsla och hästrädsla och alltmöjligt obalanserat här emellan så det kom liksom en vägg emot.
 
Nu stötte jag då på en kort sitskurs på nätet som på nåt sätt tilltalade mig.
Jag har sett otaliga av de här kurserna tidigare, men aldrig nappat på dem, men nu.
Kanske jag var mogen att ta in ny kunskap nu.
 
Sen så snubblade jag också över en mer ingående kurs om hästrädsla och ridrädsla.
Och eftersom jag hade goda erfarenheter av förra nätkursen så nappade jag helt plötsligt på den här också.
Så då har jag x antal videor och föreläsningar att ta mig igenom, ännu ett par veckor minst.
Det är nog verkligen att "ta sig igenom" för det handlar ju om ens egna gömda rädslor och ännu mera gömda orsaker till dessa rädslor.
Att komma underfund med hur de kom till, när de dyker upp, kan jag påverka det, och sen...
 
... som ett helt nytt perspektiv på alltihop kommer hästarnas egna rädslor och sätt att uttrycka sig, eftersom det ju hänger ihop så väldigt intensivt det här med att förstå hästen och inte behöva bli rädd för det den uttrycker... alltså om man förstår det lite bättre vad det betyder, varför den gör si eller så... och vad det kan bero på... och alla är individuella... alla har egen personlig bakgrund... och temperament... och sätt att "cope with fear"...
 
Helt otroligt intressant!
Men också tröttande på ett sätt...
Att inse vad man gjort fel tidigare, vad man missförstått...
 
Då är det verkligen skönt om man kan ta sig till stallet emellan och få ha en mule i handen eller gömma sig i en rufsig man...
 
Horsesinmind once more... in a new way... again...
 
 
Allmänt | |
#1 - - Bettinas islandshäst:

En får vara snäll mot sig. Jag hade ju superturen att få on-handshjälp med min ridrädsla med hjälp av en otroligt mogen tonåring som kunde ge mig uterittslektioner.
När man får höra instruktioner och tröst i sekunden man är vilse i pannkakan har betytt mest för mig.
Ge inte upp! Tröska på med filmer och mulgos. Uppenbarligen finns ju hästlängtan där. <3

Svar: Tack <3! Jo, jag fortsätter nog, en gång hästtjej, alltid hästtjej :). Men på vilket sätt är en annan fråga... Tack för stödet!
Mymind

Upp