horsesinmind.blogg.se

Ett helt nytt kapitel har börjat.
Får bara hoppas att hästen trivs lika mycket med omväxlingen som jag.

 

Har ju sett tömkörning irl och på kurser och gått bredvid som assistent men aldrig gjort det själv.

(Räknar inte med den gången jag hälsade på en kompis som skulle ut och träna en travhäst och jag fick sitta på och på ett lugnt ställe också hålla i tömmarna.)

 

Som "assistent" hinner man ju förstås uppfatta en hel del, medan man går bredvid hästen som tömkörs och är beredd att ta i grimman/tränset vid behov eller håller i ett grimskaft.

När allt är nytt för hästen är det skäl att ta det väldigt lugnt och minimera risken att nåt otrevligt och oplanerat händer. Och medan man går där bredvid hinner man iaktta hästen, tömköraren och bilda sig en egen uppfattning om hur det borde göras.

 

Nu är ju "min" häst en gammal travare så körandet är nog inget nytt alls.

Och det är ju min lycka, annars hade jag nog inte heller vågat prova på egen hand.

Men det är i alla fall rätt många år sen tömkörningen gjorts på allvar, eller med kärra efter, så hästen behövde nog friska upp minnet lite.

 

Först var han väldigt fundersam eftersom jag också var rätt fumlig med tömmarna, jag fick söka en stund innan jag hittade ett bekvämt sätt att hålla dem och be-hålla dem i ordning under körandet.

 

Sen gällde det att hitta rätt position själv också och svänga sig i rätt riktning...

Där var jag nog extremt otydlig tror jag.

 

Jag har googlat en hel del nu och hittar lite fler saker som jag behöver tänka på nästa gång.

 

Jag höll inte på så länge.

Och så gick vi som vanligt emellanåt också, så att jag gick vid hans huvud/bog.

Efter bara en liten stund med tömkörningen så stod han plötsligt där och gäspade massor.

Jag blev helt överraskad, men han hade tydligen fått en del att fundera på, och upplevde väl att han lärt sig också :).

 

Så sött att se honom stå där och gäspa så där ohejdbart och himla med ögonen :).

 

På slutet fick vi till ett par steg just av den sorten jag hade önskat: lite böjning på rakt spår (nåt jag faktiskt försökte just då), och ett par steg i en slags skänkelvikning (som jag inte försökte men som jag tydligen gav helt uppenbara hjälper till :)! 

 

Jag ska trä tömmarna genom den övre ringen nästa gång och se om det blir tydligare och kanske bekvämare för hästen. Sen ska jag också, tror jag, testa med att använda vanliga tyglar som jag kan hålla i ovanför hans rygg så jag slipper de långa tömmarna en stund. Detta senare enligt en idé som jag fick när jag läste Bettinas blogg.

 

Sååå roligt att kunna göra nåt annat ännu med den gamle, när jag nu inte kan rida honom längre!