Snödjup ca 40 cm och minus 5 grader...
... kan nästan inte bli vackrare vinterväder.
Och rätt perfekt att luras vara ute i fyra timmar i streck i det vädret bara för att man har en häst att pyssla om och med.
Hade man bara haft bättre kondis till det där snödjupet så...
Eftersom stallutrymmet var upptaget för tillfället så ställde vi hästarna utomhus, vilket var helt perfekt, eftersom solen sken och det blåste nästan inte alls.
Det enda negativa var väl snödjupet då.
Fick borsta ett tag för att få syn på hovarna :).
Skämt åsido.
Men det märktes på hästarna också att det krävdes mer kondis att ta sig fram i det snödjupet.
Jag var snäll och trampade upp en modellvolt, en storlek större, att longera hästen på, annars hade jag antagligen haft lite problem att få honom att gå ute på volt. Han har en tendens att komma till mig i stället så han ska slippa jobba :).
När han märkte att han fick gå i spåret var han rätt nöjd, skrittade, travade och lunkade rätt bra utan att jag behövde göra desto mera.
För att få variation så gick vi ut till stora fyrkantsspåret emellan. Bara för att få gå rakt. Men det var tungt för mig, eftersom det var kall snö som inte gav något grepp för fötterna, det halkade undan, lite som att gå raskt på sandstranden. Och jag har fortfarande förkylningen bråkande i kroppen...
När sällskapsekipaget började planera för galopp på stora fyrkanten tänkte jag att vi, "min" häst och jag, trampar upp en liten fyrkant runt den stora volten i stället då, så vi fortsätta gå på raka spår. Men det tyckte inte hästen var någon bra idé. Så då fick han jobba på volten i stället. Ingen chans att han ska slippa så lätt undan...
Så jag gick baklänges framför honom på volt i djupt spår (gissa om jag hade problem att hitta rätt med mina fötter så jag inte skulle snubbla och falla pladask framför honom). Och så försökte jag få honom att böja sig inåt en aning i båda varven.
Dels styrde jag hans huvud, men framför allt märkte jag, att bara jag vände axlarna rätt så förstod han att böja sig rätt. Men som sagt, med snödjupet och böjt spår bakom mig, så hade jag nog lite problem med balansen...
Om ni sen undrar varför hans mule på bilden är så vit? Han åt snö med jämna mellanrum, ibland gick han friskt framåt och mulen i snödrivan. Och de andra vita fläckarna då? Det fanns en del fina iskristaller här och där i pälsen när jag började borsta honom... Är det vinter så är det vinter.
När jag sen till sist släppte lös honom i hagen så skedde ett misstag som jag inte borde ha tillåtit, men han var smartare den här gången...
Han brukar stå ett par sekunder så jag lugnt får lossa på grimskaftet och säga varsågod, även om han tydligt visar att han vill bli fri så snabbt som möjligt.
Men nu gjorde han ett pyttelitet ryck, märkte att jag inte var beredd, och sprätte iväg som om han var en 7-årig hingst (han är ju ca 20).
Jag får definitivt vara absolut närvarande nästa gång så det inte i misstag sker en gång till.
En gång är ingen gång - två gånger är en vana...
Och han är smart. Jag låter mig alltför lätt luras. Jag måste se till att vara snäppet smartare och absolut lika snäll, eller ännu snällare...
Hoppas på vackert vinterväder nu i flera veckor framöver, sen kan det bli vår på allvar... :).
Ha det gott!