Respekt...
... för andra människor...
... talas det om i mitt fb-flöde idag...
I går kväll efter stallturen märkte jag en ny känsla jag hade inom mig.
En ny känsla just gällande den här speciella individen.
Respekt.
För en häst.
Inte på grund av att han är stor stark och stilig.
I första hand.
Men respekt för att han, som är så stor, stark och stilig, kan stå så stilla och bara njuta av att bli masserad på en liten punkt i pannan på höger sida nära örat.
Trots att allt möjligt händer runtom.
Så står han där med huvudet i princip i min famn och bara suckar tyst efter ridpasset.
Det var ju inget tungt ridpass.
Vi hade haft en ridpaus på en dryg vecka och jag ville bara känna av i vilket skick tjugoåringen är... :).
Och han var glad och framåt och tjänstvillig.
Även om han också tydligt visade när han tyckte det blev för jobbigt.
Ett huvud i famnen.
Ingen oro, inget nafs, bara... ro.
Respekt.
Jag hittade inget annat ord för det jag kände.
Vet inte om det är konstigt och ovanligt.
Men så kändes det.
:)
Ha en bra dag, hör ni!