En känslig häst och en känslig ryttare...
... eller vice versa...
Jag läser regelbundet en trevlig blogg om en ryttare och hennes häst (https://bettinasislandshast.blogspot.com/) där hon ofta skriver just om diskussionerna med sin häst.
Han svarar ju inte med ord, men de ord hon "ger" honom är nog väldigt trovärdiga, oftast.
När jag läste hennes senaste inlägg kom jag ihåg en sak jag var med om i somras när åskan mullrade och blixtarna sprakade ovanför stallet. (Kanske jag har berättat om det förut men ni får kommentera i så fall och påpeka det :)... är man i min ålder så är det ibland svårt att minnas...)
Det var en helt vanlig "stallskväll" och vi hade tagit in hästarna under tak för att ställa iordning dem för den vanligt ridstunden på banan utanför. Vi hade nog märkt att det drog ihop sig till åska men borsta kunde vi ju alltid...
Men plötsligt var åskan precis ovanför oss. Det dundrade och smällde.
Min häst blev helt hysterisk. Hoppade hit och dit och jag var orolig att han skulle slita sig eller skada sig.
Den andra hästen var helt lugn.
En tredje häst som var kvar ute i hagen verkade det inte heller gå nån nöd på.
Tanken slog ju mig nog att jag, som ända sedan liten varit väldigt rädd för åskväder, påverkade hästen på nåt sätt.
Men jag visade inget utåt.
När ägaren kom ut till stallet för att se att allt var ok när det smällde och dundrade så väldigt så märkte hon inget heller på mig. Men hästen var helt nipprig.
Ägaren förstod inte, förrän jag sa att kanske det är min rädsla han lever ut, känner av, påverkas av, inte förstår sig på...
Det hjälpte inte att jag låtsades. Hästen kunde jag inte lura även om människorna runtom kunde luras.
En annan tanke ploppade upp efter det där. Jag har ju läst om terapihästar. Att det krävs en hel del av dem.
Att de måste testas noga. Och att de måste tränas. De måste känna sig helt trygga med sin ägare i alla lägen.
Nu förstår jag en liten del av det här.
För att en häst som kan vara så känslig ska kunna möta personer med olika rädslor, ilska, osäkerheter, besynnerliga känslor... krävs en hel del.
Efter det här fick jag på nåt sätt ett djupare förhållande till "min" häst, och till hästar överlag.
Jag försöker ännu mera vara lugn i närheten, och försöker läsa av deras sinnesstämning på ett helt annat sätt.
Det här var nu bara en tanke som kom, när jag läste bloggen jag nämnde :)
Väl värd att ta sig en titt på!
Ha det gott!