Raskt framåt och bakbenen på plats...


... ska väl det här föreställa.
En snabb skiss gjord av den som rider samtidigt som jag och alltså ser hur jag håller på och hör vad jag berättar sen att jag gjort...
 
Det föreställer alltså en glad hästtjej som går raskt framåt med höga benlyft...
Först såg jag bara en sur mun under hjälmbrättet, men sen förstod jag att det var ett glatt öga, och en ännu gladare mun, ända upp till hjälmkanten, finns därunder.
Efter mig kommer då hästen i sin vanliga lunk.
Tydligen försöker han flytta bakbenen på min order, därav den konstiga vinkeln.
 
Skämt åsido, roligt med sånt här.
Lite känner jag igen mig.
Har ju faktiskt försökt få hästen att använda bakbenen mer, flytta tyngden bakåt, under sig, och alltså göra lite mera lyft med frambenen så det inte blir så framtungt.
Sen försöker han väl smita undan ibland, men duktigare än hästen på bilden är han absolut :).
 
Min glada mun stämmer också för det mesta.
Ofta pratar jag glatt med hästen, pushar på, peppar, och när nåt blir fel, eller han överraskar mig och gör precis tvärtom vad jag trodde han skulle göra så är det nog rätt ofta som jag skrattar högt.
 
Man blir oftast glad i den hästens sällskap.
 
Förutom nån gång när han envisas med att inte lyfta vänster framhov när jag ska kratsa.
Han kan och han vet, men ibland vill han bara inte. Det kan gå rätt många minuter faktiskt innan det lyckas att kratsa den hoven. Nån gång har jag tappat besinningen och ropat i frustration över att han driver mig till vansinne.
 
Men för det mesta har han lyft hoven snabbt. Ofta för snabbt. Så jag inte hinner ta tag i hoven förrän den är nere igen... Den busen!
 
Det var en läkare en gång som sa åt mig: Det är bra det där med hästkontakt i din ålder, det kräver tålamod, och behärskning, och självkännedom... så kan man överleva "medelåldern".
 
Så raskt framåt och höga benlyft var det.
Hoppas ni får ett skönt veckoslut! :)
 
Allmänt | |
Upp