Snöig ridplan i mörker...
... är kanske inte så mörk ändå.
Eller en åker kan nästan kännas upplyst bara för att det är klar himmel och lite snö på marken.
Vilken skillnad!
Och så igår kväll när de senaste dagarnas tunna snötäcke helt plötsligt hade regnat bort.
Svart. Mörkt. Men eftersom stjärnorna syntes mellan molnen och månen började anas över horisonten så gick det ändå att rida någorlunda.
Sen var det ju stora vattenpölar över halva ridplan, så det blev lite träning för hästen att gå genom där också.
Och mitt på planen fanns det stora plasttunnor som används när man ska bygga hinder, de där tunnorna kastade långa mörka skuggor tack vara strålkastaren i bortre hörnet.
Hu va hemskt, de där skuggorna är en avgrund, dem går vi runt, aldrig över eller genom... tyckte hästen.
Jag blev lite överraskad ett par gånger när han mitt på rakt spår helt plötsligt tog en lov runt ett osynligt hinder på vägen, en skugga, eller ett mörkare parti, antagligen en avgrundspöl med frätande vatten. :)
Nej, det var inget ultimat ridföre igårkväll.
Vi tar nya tag i morgon, och hoppas på månsken, mjukt underlag, inte blött... mycket promenadvänlig omgivning...
Och så förbereder vi oss mentalt tills dess.
Ha en bra fortsättning på dagen! :)
Ha, ha, tänk om det gick att förstå vad som är läbbigt. Påminner mig om när jag och Juppe var på kurs för sträng islänning. Han vägrade att gå i närheten av tränaren, det blev en liten omväg runt honom alldeles oavsett vad jag tyckte. Säkert av respekt för den stränge. Diagonalen blev t ex diagonal med bubbla mitt på.