Markarbete kallas det väl...
... när man går på marken snett efter sin häst och följer med i svängarna, eller påverkar svängarna sådär lagom mycket, ser till att hästen inte slöar till utan behåller sin schwung i stegen...
Alltså ärligt talat så var det ju det att han inte ville komma.
Och eftersom solen sken, det var en av de första riktigt varma sommarkvällarna och småkrypen ännu inte störde just alls där ute på plan där blåsten slapp till att blåsa sådär lagom... så brydde jag mig inte så mycket att bli irriterad heller.
Jag tog det som ett tillfälle att titta på hästen när han rörde sig fritt utan min inverkan, min sits, mina skänklar, mina tygeltag.
Och det var vackert :).
Sen var jag ju noga med att inte stressa.
Han skulle inte behöva känna att han måste springa benen av sig, att han skulle få ett straff eller nåt.
Jag tyckte bara att han kunde röra på sig lite hit och dit och värma opp så där fritt.
Och det gjorde han så bra så :).
Lätt var det att få honom i trav också. Det krävdes bara lite snabbare steg av mig så blev det trav.
Och lika lätt att få ner honom till skritt igen.
Och att vända.
Nej, jag är inte skicklig. Alls. Jag har inte gjort det här så många gånger.
Men jag är bara så otroligt glad över att man kan vara med sin häst på plan på det här sättet också.
Så man får lära sig lite mer medan han känner sig avslappnad men ändå är på gång, så att säga.
Sen stod han bara plötsligt stilla så jag fick komma nära.
Första gången gav jag honom chansen att ändå dra sig undan tillbaka. Vet inte om det är fel att göra så.
Men jag ville inte rycka tag i honom. Det ska gå att komma fram helt lugnt och lugnt ta ett löst tag i grimman och han ska stå kvar.
Det gjorde han andra gången.
Stod kvar. Väntade. Blev kliad i pannan.
Och så gick vi för att ställa oss i ordning för "träning".
En lurifax. Men helt fantastisk... :)