Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen...
... närmare bestämt om 18 dagar, då svänger det!
Jag skulle till stallet idag medan det var ljust.
Satsade på att vara där i god tid. Så jag steg ur bilen utanför stallet ca kvart över 10 på förmiddagen.
Var det ljust?
Jaa, det kan man kanske säga, men jag lade nog pannlampan på hjälmen ifall...
Och visst, när jag mockade längs in i hörnen så fick jag nog lysa lite för att kolla att jag inte lämnat kvar nåt som skulle till skottkärran...
Men sen var det nog bara åkern som gällde. Om man ville undvika is.
Inte riktigt det ultimata vintervädret alltså...Men vad kan man annat än "gilla läget"...
Den gamle travaren hade kanske inte varit i farten så mycket de senaste dagarna, officiellt måste jag tillägga.
För det gick rykten om att de fyra hästarna på gården hade möblerat om lite i hagarna en tidig morgon. Ingen var på rätt ställe, så att säga. En del hade brutit sig ut, andra hade brutit sig in på ett annat ställe. Så nåt hade den gamle nog rört på sig... :).
Hursomhelst.
Det var tänkt att söka upp en säker mark och låta honom springa av sig lite.
De första varven på åkern gick jag själv och kollade var det gick bäst att gå (= där vi inte hade ridit förr i vinter), och under tiden fick den gamle konstatera att det nog var rätt safe att gå här, inget att spänna sig för.
Så jag märkte småningom att han blev avslappnad och tog ut stegen.
Vilket blev lite jobbigare för den gamla (= jag) eftersom jag fick se till att räta på mig och dra in magen, stöda upp ryggen, använda höft och ben rätt så jag inte skulle få problem innan vår promenad var över. Jag hade ju inte precis rört på mig så mycket själv heller den senaste tiden... Hrrm, hrrm...
Sen fick han gå ut på linan och sträcka på benen lite. Till först märktes väldigt bra vilket varv som var svårare, men sen när vi bytt varv ett par gånger så var han nästan lika mjuk i båda varven.
Nu är det ju svårt med longerlina att justera upp sånt som när de inte böjer sig alls inåt, inte alls följer voltens böjda linje med sin kropp-hals-huvud. Men det får bli ett senare problem. Kanske ett körpass skulle göra susen då man kan påverka mer.
Sen blev det de obligatoriska små serpentinerna, följa john, följa mej på liten volt, trampa inner bakben under sig osv osv. Och han var naturligtvis så duktig så.
Eftersom jag trodde att han nog hade en hel del energi än inom sig som behövde komma ut, så blev det ännu ett pass med longerlinan.
Han såg först trött ut, så jag tänkte jaha, det här blir inget, men så spratt han till, som för att säga: Ha! Jag lurade dig bara! och så satte han iväg i galopp! (första gången med mig i andra ändan av longerlinan)
Men det var hans svårare varv och han blev nästan överraskad själv över explosionen så han tänkte snubbla. Sötnosen! Han bröt av och vi bytte varv så han skulle få fortsätta racet lite.
Och jag hann knappt få ut honom på volten förrän han satte av i galopp själv, utan pushande från mig. Han slängde med huvudet och såg så glad ut :)!
På slutet sen, när vi gått några varv och lugnat ner oss, så gäspade han massor, ville ha kli i pannan, och var sådär gosig som bara en häst kan vara. Jag tror han var nöjd.
Och det var jag också.
Trots att jag fick byta alla kläder när jag kom hem. Varför har jag så dålig kondis??
Mera hästpromenader så löser det sig!
Ha det gott i mörkret, det blir nog ljusare! :)