Nallebjörnen att hålla i handen...
... vinterpäls på gång alltså...
... märkte jag på färgen, en djupare chokladbrun färg, som blir... hur lång?...
Nåja, det är en bit dit än. Nu utlovas värme igen nästa vecka så...
(Ja, jag vet jag har haft den här bilden förr här , bara zoomat in lite nu, men det är ju samma hand och samma mule, så varför inte?)
Men det blev en intressant stallsdag med nallebjörnen "to be".
Han fnorkade och hade väldigt bråttom att äta gräs när jag hämtade honom i hagen längst bort.
Han fnorkade lite när jag satte på honom grimman.
Så jag försökte vara extra lugn och "inte-stressande" med honom.
Fick stålsätta mig för att inte stressa honom fram till uppstigningsplatsen.
Andas lugnt, gå lugnt, få honom med så det inte blir dragkamp,
för då blir han stående, bara för att han kan...
Det gick bra. Phu!
And off we went!
Det var en massa bommar och små hinder utplacerade på ridplan så det såg lite mer intressant ut än vanligt. Gjorde säkert sitt till att han faktiskt var med på noterna.
Efter uppvärmning och trav så fick han ändå för sig att strejka.
Jag försökte ta det lugnt. Inte ge honom en orsak att riktigt bli sur.
Så det blev att vända hans huvud till den svårare sidan med försiktigt tygeltag och putta på bakdelen så han måste flytta undan den.
Ett varv, två varv ... fem varv... vi fortsatte ännu en stund argumentera...
Så plötsligt gick han med på att gå.
Eftersom det andra ekipaget på plan förberedde sig på att galoppera och testa lite hinder, och det hade jag inte tänkt, så styrde jag ut hästen från ridplan in i deras mindre hage, som var tom. Där fanns bra plats för lite voltarbete och annat smått.
Nallebjörnen blev först väldigt fundersam - rida här? - i min hage?
Ja, jag vet det är lite fel, det stället är ju tänkt för deras fritid, så att säga.
Men när han insåg fakta, så var han plötsligt med på att ställa sig vackert på volten och inte alls spärra sig utåt som han ofta gör annars, speciellt när han tycker det är tråkigt eller för jobbigt.
Han jobbade riktigt bra!
Det var bara det att jag måste försöka läsa av hans humör och hinna tajma in en halt och "tack för gott samarbete" innan han fick för sig att strejka och trotsa igen.
Det är svårt!
Men det gick, och jag hoppade ner och sadel och träns bort, och "tack för turen" - promenad, hand vid mule, mule i hand... eller mule i rygg... lite variation där vad han tycker passar bäst...
Alltid utmaning med en nallebjörn.
Och i morgon då?
Vi får se...
Ha det gott!