Nej, jag har inte tid idag, vi har fått en ny höbal...


... sa han, och låtsades alldeles väldigt upptagen med att äta.
Och dessutom måste jag se till att de här andra håller sig igång, du vet hästar går ju runt medan de äter sådär i sitt naturliga tillstånd, det har du väl läst, så jag ser till att de här yngre inte blir stående hela tiden, ett litet nafs eller lyfta en bakhov räcker för att de ska ta några steg innan nästa tugga...
 
Jovisst, det har jag läst, och det där förstår jag.
Och lite annat också...
 
---
 
Jag märker nu att nästan en tredjedel av bilden är tom, där till höger är bara snö, där stod jag, men jag glömde rita dit mig.
Det behövs säkert inte, ni har ju sett mig så många gånger.
Jag hade inga märkeskläder på mig idag heller så dagens outfit var inget att sätta på bild.
Ja, förutom mina nygamla vinterridbyxor förstås. Secondhand. Jättevarma och sköna.
Tack vare dem kunde jag stå där i minus 10 grader och pinande snålblåst och prata med "min" häst.
 
Ja, snålblåsten ritade jag inte heller, märker jag.
Det snöade pyttelite men blåste rejäla vindpustar som gjorde min nacke ännu stelare än förr.
Men det är finare med "sakta faller snö" så det fick bli så på bilden...
 
---
 
Så han ville inte komma.
Jag brukar ju heller aldrig ge godis eller locka på så sätt, och som sagt, ny höbal står rätt högt i kurs när det gäller att överleva nordens tuffa vinternätter...
Men en annan i flocken kom fram till mig för att hälsa.
Mer än tio år yngre.
Så vi gjorde slag i saken och bekantade oss med varann lite närmare.
Närmare bestämt rykt och hovkratsning och småprat och så en enklare tur på ridplan.
Markarbete. Från marken alltså, inte uppsuttet.
Måste ju lära känna varann lite först.
 
Och hur intressant var inte det!
Så nyfiken på omvärlden! Och så fundersam över vad jag menade.
Vad ska jag göra? Hur då? Varför inte?
Men vad håller de andra hästarna på med?
Varför ska jag inte bry mig om det just nu?
Varför ska jag lyssna på dig? Vad säger du då?
En frågvis fyraåring (nä, han är nog några år äldre än så, men snacket var i den stilen)... :)!
 
Det var så stor skillnad jämfört med den gamle som jag jobbat med tidigare.
Han som vet och kan allt, bara nån frågar och begär så han förstår vad som menas.
 
Han stod och såg rätt konfunderad ut när jag gick omkring och småpratade med den yngre vid hand.
Jag fick dåligt samvete för att inte försökt fånga in honom.
 
Därför stod jag rätt länge och pratade med honom där vid höbalen sen.
Och han lyssnade faktiskt, det såg jag.
Han hade tid att låta bli att äta en lång stund.
Jag ställde mig lite närmare så han skulle förstå att jag pratade bara med honom, ingen annan.
Han såg och lyssnade.
Vet inte om jag fick honom att förstå.
Men det kändes i alla fall lite bättre för mig.
Att ha fått en pratstund.
 
Fåse hur det blir nästa gång...
Suck, jag vill ju inte välja en yngre framom en äldre.
Jag vill ju jobba med båda! Ju!
 
Ha det bra hörni, i vinterkylan, det är snart vår! :)
 
Allmänt | |
#1 - - Bettinas islandshäst:

Tror det är guld värt att hänga med polarna i hagen på hästars vis. Och att bli ignorerad så det känns är nog något av en kärleksförklaring.

Svar: Oj, vad du skriver vackert! :) Jag hoppas han förstår hur mycket jag bryr mig... och saknar... oj, va det här låter konstigt... men så sant :)!
Mymind

Upp