Ledande utan grimskaft...
... fick jag uppleva idag. Så där helt överraskande.
Jag for till stallet och visste inte egentligen riktigt vad som skulle hända. Jag skulle mocka, det visste jag, men annars?
Rutinerna har lite rubbats tillfälligt och jag for dessutom ensam dit, vilket jag inte gjort tidigare förrän nu den senaste veckan en gång.
Det är lite knepigt att hantera fler hästar när man är ensam. Man måste planera på ett helt annat sätt för att det ska löpa. Och jag blir snabbt lite nervös eller stressad över o-rutiner.
Men jag hade tur. Ägaren fanns på plats och tillsammans gick det mycket bättre.
Nu hade jag ju inte tänkt göra annat egentligen än att hälsa på "min" häst.
Alla hästarna behövde lite hitta sig själva i de nya rutinerna där så jag tänkte inte göra några piaffer eller dylikt.
Levader skötte killarna så bra om själva när de kom för nära varann... :)
Jag mockade två rejäla skottkärror ur ena hagen, eftersom det inte fanns nåt på ridplan.
Sen släpptes "min" häst lös tillsammans med hans "flickvän" och de rusade till stallhörnet där de hittade saltstenen, bl.a. Ägaren passade på att ta "min" häst i grimma och kolla igenom honom lite.
Sen frågade hon om jag ville jobba lite med honom från marken då han nu ändå var "fast".
Jag gjorde som jag brukade. Testade allt möjligt smått, allt från enkla halter, ryggning tillsammans med mig, böjningar i båda varven, leda honom i båda varven (alltså: leda från båda sidorna). Och så förstås det där att jobba honom "i kapson" (fast i grimma då) så att jag gick baklänges framför honom och försökte få honom att böja sig i små serpentiner och lite skänkelvikning också i båda varven. Bara för att känna av honom.
Han var jättemjuk, på ett helt annat sätt än när jag jobbat med honom tidigare.
Nu har han varit mycket i farten i hagen eftersom den "nya hästen" har fått "min" häst att vakta sina tjejer och valla dem och kolla på alla håll och kanter att inte den andra killen kommer för nära.
Så "min" häst har helt enkelt mjukat upp sig själv med en massa serpentiner, böjningar och sånt som tidigare inte blivit av. Han har blivit "yngre" på sätt och vis.
Nåja, jag gick alltså med honom en stund och testade av lite smått, väldigt enkelt och avslappnat. Och sen tänkte jag att, ok, du har varit så duktig så du får gå vart du vill, jag avslutar här när det är som bäst.
Och så gick jag lite baklänges efter att ha tagit loss grimskaftet för att han skulle få svänga runt och rusa iväg om han ville.
Men han följde efter min hand som om jag haft honom i grimskaftet! :)
Sötnosen!
Han hade mulen tätt ihop med min hand, inte nafsande, bara "lyssnande" på vad jag skulle säga.
Jag blev helt överrumplad. Och jätteglad. Men vågade inte visa det :).
Utan jag fortsatte en liten stund till, måste förstås testa om det gick att göra serpentiner och sånt eller om han skulle smita.
Han smet inte!
Visst, till sist fortsatte han bara rakt fram, när jag skulle ha honom att böja sig, och så märkte han att han var fri, och gick till närmaste gräskant och beta. Inget rusande, ivrigt flyende, äntligen fri... Bara, jaha, var det slut, okej.
Jag är så glad att han ville följa mig så mjukt och fint!
Det där lever jag länge på :).
Ha det gott därute med era hästar och andra djur... !