Backträning bakom stallknuten...

 
 ... medan det andra ekipaget kör lite travvolter och åttor och sånt på planen bredvid = det är svårt för oss två att veta var vi får gå i fred och var vi kan ta våra "flytta bakdelen" och "sätta bakbenet lite mer under magen"-skänkelvikningar från marken...
 
Har man varit nära att krocka ett par gånger när ekipaget gör sina travvolter och jag själv går baklänges och koncentrerar mig på att få hästen att jobba lite mer med bakbenen, så drar man sig hellre undan till ett lugnare hörn även om det är litet.
 
Och så upptäcker man att några lämpligt stora snötäckta jordhögar helt borta från ridplansspåret faktiskt går att använda som gym :)! Ja det var förstås mera gym för mig än för hästen, men ändå!
 
Men han märkte att jag tog de brantaste ställena och försökte nog fuska, men jag tror han gillade omväxlingen.
 
Och jag fick vara noga med att flytta mig raskt framför honom så han inte skulle trampa mig på hälarna. Inte för att han brukar men misstag kan ju ske när det går nerför :).
 
Positivt att få upp flåset lite! Och eftersom det var lagom mycket snö där än så behövde jag inte heller vara orolig att han som var barfota skulle halka obehagligt. Man fick bra stöd av den stadiga snön både uppför och nerför.
 
Nice övning!
 
 
Allmänt | |
#1 - - Bettinas islandshäst:

Ah, så skönt. Jag är inte ensam om att flåsa plågat bredvid min fyrbenta kompis. Tycker det är så himla kul att leta efter träningsplatser, kuligast i skogen tycker vi. Häromdagen hoppade vi över vattenfyllt dike. Jädrigt spännande tyckte jag som inte var säker på att jag skulle klara det. Juppe såg så otäckt intresserad ut när jag gjorde språnget. Hästar kan hånle.

Upp