Att bara finnas i närheten...

... är hälsosamt.
Att andas lugnt. Prata lugnt, ifall man säger nåt. Att titta lugnt och inte stressat eller uppfordrande.
Det kan ge ytterligare en pusselbit till pusslet att förstå hästen och låta hästen få en chans att förstå vad men gör.
 
Det är fortfarande halkbana för det mesta... ännu en liten tid... så då får man göra nåt annat om hästen inte har vinterskor.
 
Det blev en hel del att stå och titta. Iaktta. Eller bara låta blicken vila utan att titta.
Efter att ha ryktat och putsat lite extra.
 
Sen när det andra ekipaget (med vinterskor) tog en liten träningsrunda i bortre hörnet av hagen så gick jag till hästen som sökte några höstrån där de hade sin matplats.
Eftersom han är ytterst känslig så gick jag långsamt, lite som med sidan före, och bara ett par steg i taget. Och medan jag skrapade lite med fötterna och pratade lugnt tog jag mig ännu ett par steg närmare, men när han verkade vara på sin vakt "tänker hon ta fast mig nu igen, hon släppte ju mig just!?" så satte jag mig på huk en stund och fortsatte småprata och titta på vädret.
Han verkade förstå att jag inte tänkte "ta fast" honom igen.
 
Han har varit så tillmötesgående de senaste gångerna jag kommit för att "fånga" honom för en träningstur. Den positiviteten vill jag inte förstöra...
 
Så vi tränade på att vara idag :).
 
Hoppas han minns vad vi jobbade med sen nästa gång vi ska till stallet ;)!
 
Ha det gott i vårsolen! eller vårstormen! eller vårslasket! ... eller vad det kan vara... vår hursomhelst! :)
 
Allmänt | |
Upp