horsesinmind.blogg.se

... lyder ett gammalt djungelordspråk...

Eller hur man nu ska säga :).

 

Men underligt är det egentligen att se på.

Är det nåt hotfullt och farligt?

Borde man slå ifrån sig?

Eller försöker han bara vara lite spexig...

Men måste han grina så, och vrida och vända på läpparna...

Det ser ju inte precis vackert ut, eller stiligt, eller nåt positivt alls...

... om man inte räknar med hur det sprider sig en avslappnad stämning runtom...

... lite så det rycker i ens egna mungipor, ska man skratta eller gäspa...?

 

Det blev en likadan promenad idag på åkern bredvid ridplanen.

Väderprognosen hotade med storm och regn, men än hade det inte börjat på allvar.

Så det blev likadana övningar igen.

Men den här dagen var den gamle herremannen till och från okoncentrerad.

Det berodde på att vi hade sällskap av en tredje, lös springande, häst.

Hon försökte först följa med riktigt nära och störa våra övningar (eller ville vara med).

Men eftersom det kunde bli lite osäkert med två hästar så nära varann och nära mig i halvmörker så viftade jag med grimskaftsänden när den fria hästen kom för nära, och hon förstod genast att hålla sig på avstånd.

 

Men det fina glimrande trädet som jag försökte få på bild i senaste inlägg såg bara mörkt och hotfullt ut idag.

Ingen fin rimfrost, helt mörkt mot mörk himmel, så man såg det nästan inte alls...