Klia lite där, ja just precis...
... sa charmören i boxen näst längst bort i stallet.
Jag var i närheten, men i helt andra ärenden, och hade alldeles för obekväma kläder för att alls stiga innanför stallsdörren, men jag kunde inte hålla mig därifrån.
Så jag gick försiktigt från box till box, hälsade nästan tyst på varje häst, men de hade tagit kväll redan och det var bara ett par som reagerade... och kom fram och hälsade.
Jag gick vidare tills jag kom till den näst sista boxen.
En charmör. Med bus i blicken.
Jag kliade honom på överläppen, han försökte nafsa, jag sträckte min hand högre upp, han följde efter, och jag kom att tänka på Elefantprinsessan från Barnkanalen. Den där scenen där hon är tillsammans med sin elefant och lockar med ett äpple. Elefanten sträcker snabeln högre upp, försöker ta äpplet, men prinsessan höjer äpplet ännu mer...
Naturligtvis kom jag till korta, jag var ju så mycket mindre än hästen, så jag fick se mig besegrad.
Men vi fortsatte flåsa på varann, jag fortsatte klia, han slöt ögonen emellanåt, kanske det var lugnande.
Småningom tyckte han det var tillräckligt, han drog sig ett par centimeter inåt boxen, slöt ögonen, sänkte huvudet knyckvis som om han dåsade till...
Jag sa hejdå och drog mig undan.
Kvalitetsminuter på ett enkelt sätt.
Med innehåll. Jag mådde så bra efteråt! :)
Juldekorationerna i stallgången var fortfarande riktigt fräscha och fina.
Grankvistar hängde på väggen, nog i en sån höjd att den som ville kunde ta sig en matbit om det lockade.
Och stallkatten kom utspringande ur sadelkammaren, ville mer än gärna komma upp i famnen och blir gosad med.
Kanske det inte hade varit så många människor där den dagen som hunnit ge henne uppmärksamhet.
Hon fick en stund också, med mycket småprat, innan jag motvilligt drog mig hemåt.