De gamla tog sig en promenad...
... medan de yngre testade samarbetet som ekipage...
Eller hur man ska säga.
Det blev lite omändringar i "rutinerna" på grund av hal ridbana och en extra nyfiken "åskådare", så min osäkerhet som länge varit frånvarande dök plötsligt upp igen, och jag sa, nä, jag rider inte idag, vi tar en promenad.
Men det var antagligen väl så bra träning tror jag. För oss gamlingar :).
Jag fick lite plumsa i ojämn snö och hästen slapp mitt vinglande på ryggen och fick länga sig i lugn och ro utan att behöva parera mina kilon hitåt eller ditåt.
Nu råkar den gamle hästen vara en väldigt framåt typ, och jag vet att han avskyr sölande. Så jag försökte också länga stegen så gott det gick på det ojämna underlaget. Och jag hade alldeles för mycket kläder på mig...
Huh, vad varmt det blev!
Sen blev jag också plötsligt ivrig att hitta på lite variation åt energiknippet.
Så jag testade "klockan" som jag lärt mig på nån kurs... (förenklat beskrivet:) man står lite vid sidan om hästen och "pekar" på bakdelen och han ska förflytta den undan mitt pekande. Det testade jag förstås åt båda sidorna.
Och eftersom han accepterade det där och jag inte ens snubblade även om jag gick baklänges i den ojämna snön så fortsatte jag (efter en stunds rakt fram i lugn takt) med att låtsas att jag hade kapson på honom.
Jag gick baklänges framför honom, rätt nära hans huvud. och böjde honom en aning samtidigt som jag "pekade" på hans "bortre bakdel" (det där är väl tydligt :D!...) och döm om min förvåning när jag märkte att han "tog in" bakdelen från spåret. Inte så väldigt tydlig "sluta", men jag märkte att han reagerade rätt, så då kan jag alltså testa det här fler gånger när det blir bättre underlag så jag kan gå ordentligt och hålla koll inte bara på mina egna fötter så jag hålls stående utan också på hans hovar så han faktiskt trampar under sig en aning...
Eftersom han tydligt visar att sånt där smått trams är löjligt och irriterande, så vill jag inte låta honom ana vad jag tänker försöka, måste ta väldigt små doser. Men jag blev så glad när det fanns där!
Men framför allt gick vi raskt framåt :). Som han gillar bäst... Vi tog till och med några travövergångar, bara några steg på det bästa underlaget, men så han måste jobba lite så också.
(Och som jag måste jobba då, eftersom jag inte hade longerlina utan bara vanligt grimskaft, men han gick med på att trava bredvid mig! :)...)
En annan sak jag bara måste träna på igår var att leda honom från "fel" sida. Han har ju svårare att böja sig till höger, och det blir ju inte precis bättre av att man alltid leder hästen från vänster sida. Så jag mindes ett knep jag hade lärt mig med en annan, en ung häst, som inte alls ville gå bredvid utan bara efter ledaren.
Man skulle ha ett spö i sin yttre hand, som lite viftade på ens utsida mot hästens bakdel, inte så att det alls rörde i, men bara för att markera att "du skall gå framåt". Nu hade jag inget spö igår, men grimskaftet var så pass långt att jag kunde liksom vifta bakom mitt eget yttre ben med grimskaftsänden, det nuddade i mitt ben och hördes kanske lite, och det räckte för hästen att förstå att han ska gå framåt.
Annars brukar den här gamle herremannen alltid ställa sig att gå rakt bakom eller snett till höger om en även om man håller i grimskaftet som om man gick på hans högra sida. Och det brukar vara lite irriterande när han inte hålls där man placerar honom.
Men nu alltså märkte jag att det går!
Sen visade han ju nog tydligt mot slutet att han tycker jag är löjlig och småpetig, han började smånafsa i min hand, inte så att han skulle bita eller ens alltid röra vid mig, men han visar med läpparna att nu får det vara nog.
Om vi inte jobbar ordentligt som en gammal erfaren travare är van med så kan vi lika gärna sluta!
Sötnosen!