Ännu en stjärnspäckad kväll...


... och då menar jag inte nån tv-gala som man tittat på eller nån storkonsert man varit på.
 
Men det var stjärnor. Och stor måne (men den var rakt åt motsatt håll så den kom inte med "på bild" :).
 
Och det var ca 15 minusgrader.
Så hovarna hade sånt oväsen när vi gick där på plan så när det andra ekipaget försökte kommunicera så måste jag först stanna hästen och sen fråga Va? för att alls uppfatta nåt.
 
Men det var riktigt bra väder att jobba som skrittmaskin. Lite måste jag ju erkänna att tårna klagade på slutet. Fel skor antagligen.
 
Fast skrittmaskin, nä, den går ju bara runt, runt.
Jag tog nog hästen med mig på ett helt annat kretslopp som skulle fått stjärnskådare och astronomer extremt förbryllade :). Det var ingen regelbundenhet och ingen förutsägbarhet.
 
Dels berodde det på att jag för det mesta tog såna vägar så jag inte skulle vara i vägen för det andra ekipaget som travade på volter och åttor och jag vet inte vad. Uppsuttet förstås. Den hästen hade vinterskor.
 
Som sagt blev det alla små övningar jag kom att tänka på, varvat med rask skritt rakt fram i spåret med nedsänkta axlar för att hästen skulle veta att nu får han bara gå rakt fram, behöver inte tänka.
 
På slutet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra så det blev att jag gick framför honom (hästen bakom mig alltså) mitt på plan och tog själv några steg till vänster, några steg till höger, typ skänkelvikning alltså, och kollade så han också svängde. Nej, han tog inte skänkelvikning, men han var i alla fall tvungen att fundera, vad gör hon, vart går hon, hur ska jag följa? :)
 
Då och då tog vi förstås små pauser med hängande grimskaft och djupa andetag, för att bara slappa ett par sekunder, en halv minut.
Och det var under en av de stunderna jag såg bilden jag ritat. (Återigen har jag glömt rita grimman, fast jag nog tänkt att jag skulle rita dit "söljan" eller spännet heter det kanske.)
 
Jag såg hästens huvud, öron, manen vackert kontrasterande mot den djupmörkblå himlen där "aftonstjärnan" lyste precis ovanför mankammen :). Det var vackert. :)!
 
Sen fortsatte jag nog rätt snabbt eftersom mina tår sa: gå!
 
Gulligt sen med all rimfrost som hängde och glittrade i skägget runt hästens mule.
 
Njut av vintern, hörni! Snart är det vår! :)
 
(PS. det var därför jag måste ändra headerbilden lite ljusare, det är ju rätt ljust om dagarna nu, den mörkaste tiden är över för den här gången. DS)
 
Allmänt | |
Upp